Hur ser kvällarna ut hos er? Frågar åt en kompis.

Läggningarna är ju mer eller mindre mysiga, mest beroende på dagsformen hos den vuxna som får hedersuppdraget och de två barnen i hushållet som fontanellen har vuxit ihop på.

Oftast är det jag som styr upp det med Mira, Morris och John Blund medan Johan sitter och guppar Kasper på pilatesbollen.

På plussidan: både Mira och Morris gillar att vi läser nuförtiden (kommer att återkomma med boktips!) En lång period var Morris mer intresserad av att göra konfetti av boken än att lyssna till sin mors ljuva stämma. Och det har ju funnits stunder då läsningen blivit lätt tålamodsprövande.

Och de stunderna återkommer. Eller ja, det är kanske inte bara läsningen som prövar tålamodet utan läggningsprocedden i sin helhet.

Ni vet i PowerPoint när man infogar en figur för just en process? Ofta pilformade sekvenser där saker sker i en given ordning för att nå någon form av önskat tillstånd?

Så går det aldrig till hemma hos oss. Skulle man rita upp vår ”process” skulle den se ut som något en treåring rafsat ner med en trubbig krita.

Men grejen är att det i världen där jag bor FINNS en tydlig process. Men den delas inte riktigt av Mira och Morris.

Såhär ser det ut i min värld:

Vi kommer överens om att det är läggdags

Vi går och borstar tänderna

Vi kissar

Vi byter om till pyjamas

Vi dricker vatten

Vi väljer en bok

Vi lägger oss i sängen och läser

Vi kliar lite på ryggarna och säger urgulliga saker som ”godnatt mina älskade små galningar”

Vi somnar

För Mira och Morris del ser det mer ut som följer:

Vi kommer överens om att det är läggdags

Morris ändrar sig och försöker förhandla

Misslyckad förhandling leder till plan b – Morris springer och gömmer sig

Mira börjar byta om till nya kläder

Morris inleder sen ett viktigt byggprojekt

Jag påminner om överenskommelsen för döva öron

Morris föreslår att vi ska äta glass

Jag föreslår att vi borstar tänderna istället

Morris rasar

Mira hjular

Jag säger myndigt att vi nu ska borsta tänderna och får med barnen till badrummet

Morris föreslår att vi ska bada

Jag föreslår att vi gör det dagen därpå

Morris rasar

Mira försöker gå ner i spagat

Jag säger myndigt att vi nu ska borsta tänderna och börjar hjälpa Mira med tandborstningen

Morris rasar över att jag tog Mira först

Jag föreslår att Morris kissar under tiden

Morris sätter sig och kissar (!!!!)

Mira försöker gå ner i spagat

Jag ber Mira kissa

Mira ska visa ett trick

Morris vill också göra ett trick medan jag borstar tänderna i överkäken

Mira kissar

Jag ber Mira klä av sig

Mira hjular

Jag stånkar

Mira klär av sig

Jag tar fram en blöja och pyjamas

till Morris

Morris vill inte ha pyjamas

Jag lägger undan pyjamasen

Morris vill ha pyjamas…

..men inte pyjamasen jag har tagit fram

Jag frustar

Morris går storsint med på mitt pyjamasval

Vi dricker inte vatten

JAG väljer en (väldigt kort) bok

Mira leker med en fjording

Jag säger att vi ska gå till sovrummet

Mira lägger sig i sängen

Morris lägger sig i sängen

Mira och Morris börjar brottas

Jag särar på dem

Mira hittar inte sin filt

Morris vill ha välling

Jag imploderar

Jag hittar Miras filt

Morris glömmer bort vällingen

Jag börjar läsa

Morris avbryter vid varannan stavelse

Mira vill ha vatten

Jag vill ha en svinstark grogg

Morris måste bajsa

Jag försöker avleda men who am I kidding

Morris går och bajsar och jag följer med för att torka i och med att Johan sitter på pilatesbollen

Vi lägger oss i sängen och jag läser klart fort som satan

Morris vill ha vatten

Jag pulveriseras

Jag kliar dem lite på ryggarna och säger saker som ”nu måste ni faktiskt sova”

Morris somnar

Jag somnar

Mira somnar

Jag vaknar och går ut och fortsätter med barn numero tres

Jag och Johan nickar mot varandra i någon form av samförstånd kring att vår tid kommer åter

Kasper somnar

Jag somnar

Och med det säger jag godnatt.

Little mr Sunshine önskar er alla en underbar helg!!!

 

Vad är en mamagala på Oaxen?

Ikväll är det den årliga mamagalan här i Stockholm men bara en av oss är på plats.

Jag (Sofia) orkar helt enkelt inte. Själen pallar inte ens att gå på fest. För när jag är mentalt trött blir jag sällan piggare av träffa folk. En del blir ju det, men jag blir oftast bara stressad av att mingla om jag inte har energi.

Men jag hoppas att alla ni som är där har en fin kväll!

Ser istället fram emot att böka ner mig bredvid dessa mjukisar. Den ena har en galopperande ögoninflammation och den andra drar sig inte för att vända upp rumpan och lägga en rökare med jämna mellanrum.

Och ändå väljer jag dem.

Malte och Harry sover
 

Sydafrika – så här har vi gjort hittills

Det rasslade in kommentarer och mejl när jag skrev om vår inplanerade Sydafrikaresa så nu ska jag i sann medmänsklig anda dela med mig av våra tankar och planer so far.

Det är ju andra gånger vi beger oss söderut för en längre vistelse. Och detta lär inte bli den sista.

Varför Sydafrika kanske ni undrar? Här är några uppenbara fördelar:

-Klimatet: Så perfekt det kan bli, i min mening. Fräscha Atlantvindar gör att det inte blir Medelhavshett eller Thailandskvalmigt. Varmt och friskt på samma gång. Jag sa ju att det var perfekt.

-Maten: Oavsett var vi stövlade in var maten riktigt bra. Och när vi väl valde med omsorg var det helt fantastiskt! Så otroligt hög standard och dessutom ruskigt prisvärt.

-Vinet: Kallt, friskt, högkvalitativt och billigt. Vad mer kan man begära, vavava?

-Vyerna: Var du än vänder din solbrända snok bjuder landskapet på ögongodis. Det är så spektakulärt, så mäktigt och majestätiskt. Lite som att omgivningarna är en påfågel med utfällda vingar, jämt. Malligt, liksom. Och det med all rätt.

-Aktiviteterna: Det finns så otroligt mycket att hitta på! Och väldigt mycket är dessutom barn/familjevänligt. Storslagna vingårdar, mysiga marknader, picknickrestauranger, parker, stränder, stadshäng (Kapstaden!!!) och såklart – alla djurrelaterade grejer.

Det enda minus jag kan komma på är nog vattentemperaturen som får ett svensk sommarbad att kännas tropiskt. Vi pratar 14-15 grader…. MEN! I och med att det inte är smällvarmt så behöver man inte bada för att svalka sig på samma sätt som i t.ex. Thailand. Vi hängde på stranden jättemycket ändå, men visst, älskar man att bada så är ju denna punkt ett baksida av härligheten.

Så, vi kommer alltså att flyga ner med Ethiopian Airlines. Vi hittade biljetter för strax över 20.000 kr för oss alla fem. Flygtiden är ju inte alldeles ljuvlig (vår flight tar 16-17 timmar inklusive mellanlandning), MEN, man slipper ju all form av tidsomställning och jetlag.

På plats kommer vi att hyra bil och vi håller just nu på att scouta runt bra priser och flurar på om vi behöver bilen under hela vistelsen. Just bilhyran blir en rätt saftig post i resebudgeten, men det är svårt att komma runt.

Vi kommer att börja i Kapstaden under två veckors tid. Vi har hyrt en lägenhet via Airbnb i ett område som heter Seapoint (där vi även bodde sist). Svinhärligt på alla sätt och vis.

Därefter dundrar vi österut till en stad som heter Hermanus. Eller nu ljuger jag lite, vi kommer att bo i en förort till Hermanus (sist hyrde vi lägenhet i stan) som heter Sandbaai denna gång. Där har vi också hyrt via Airbnb, men denna gång ett litet hus under hela fem veckor.

Tredje stoppet blir Stellenbosch där vi (som det ser ut nu) blir kvar i 4-5 dagar. Tillsammans med några kompisar kommer vi att hyra ett större hus, även denna gång via Airbnb.

Ja, det är ungefär så långt vi har kommit. Sen återstår drygt 3 veckor. Vi flyger hem från Johannesburg så vi ska ju röra oss ditåt, alltså nordösterut, men den rutten är inte spikad än. Och jag tror att vi tar det när vi är på plats, lite utefter hur vi känner då eller om vi får några grymma tips längs vägen.

Det var allt min trötta hjärna kunde krysta fram denna söndagskväll. Har ni frågor -shoot! Jag återkommer med lite mer detaljerad info plus praktiska tips inom kort! Till dess: godnatt.

 

Att komma utanför dörren

sms-bajskatastrof

Harpan har nu nått den – enligt honom – aktningsvärda åldern av 2 år och 8 månader. Trotsen, jag menar självständighetsmanifesterandet, står i full blom och jag känner mig lika poppis som den spanska regeringen just nu.

I går morse utspelade sig scenen ovan. Harry, som inte vill nånting någonsin numera förutom att revoltera, blev påklädd av sin svettiga morsa i trapphuset. Även om ni inte var där så vet ni precis hur det lät, luktade och såg ut.

Det spelar liksom ingen roll hur tidigt vi går upp och hur noggrant vi förbereder morgonens alla moment, just nu. Han skulle bli vansinnig även om han vaknade i ett badkar med glass.

Ännu en gång lyckades bara en streamad Diego lugna ner honom så att vi över huvud taget kom iväg. Tack gud för internet.

 

Rotavaccin – ja eller nej?

Jag är överlag positivt inställd till vaccinationer men nu känner jag viss osäkerhet inför Kaspers rota-vaccination.

Detta beror enkom på att jag har fått höra att bebisar som redan har stökiga kolikmagar kan reagera väldigt starkt på vaccinet. Barnmorskan som Kasper har fått akupunktur av vittnar om föräldrar som kommer tillbaka med sina kolikisar, sju resor värre efter vaccinet, än innan.

Och jag pallar inte det. Inte mer skrik i det här hushållet.

Morris fick vaccinet och jag minns inte hur han reagerade. När Mira var så liten erbjöds inte rotavaccinet på BVC så hon har inte blivit vaccinerad mot viruset.

Har vi några skrikmagbarnsföräldrar som kan delge sina erfarenheter av vaccinet och efterföljande reaktioner?

Skrik-triggers är ej efterfrågade. Mr Klister har skrikit nog för en livstid.

 

Världens finaste ömhetsbevis

Igår kväll satt vi på golvet och ritade i Mira och Morris rum. Mira hade precis fått fylla i en blankett från förskoleklassen inför det stundande utvecklingssamtalet. Alltså fylla i genom att färglägga moln.

Då ville Morris också rita moln, såklart. Så fram åkte papper och pennor och Morris började koncentrerat rita vad han ville skulle se ut som moln. Men resultatet blev inte som han hade hoppats på. Jag föreslog att vi skulle försöka tillsammans men det blev ändå pannkaka av det hela. Han försökte en tredje gång men rasade än en gång över resultatet. Mira satt intill och ritade en häst (WHO KNEW????)

Morris fick då nog och dundrade ut ur rummet på sina snabba, arga ben. Stegen styrdes mot rummet där de sover och han slängde sig i sängen och vrålade att han ville vara i fred.

Jag gick då tillbaka in till Mira som ritade febrilt, nästan som under tidspress. Kort därefter gick jag mot sovrummet och kollade med Morpan om jag fick stiga på. Det godkändes av den argsinte och jag satte mig i sängen bredvid honom, fortfarande alldeles rasande.

In kommer då Mira med en teckning i handen. Försiktigt förklarar hon att den är till Morris. I vredesmod fräser Morris att han inte vill ha nån teckning. Mira sjunker sårat ihop på sängkanten och jag tar teckningen och lägger den framför Morris på sängen.

Han slänger en arg blick på teckningen. Ilskan hänger kvar i ett par sekunder innan hela ansiktet mjuknar. Jag petar på Mira och nickar med huvudet att hon ska titta.

Snart sitter Morris med ett så stort leende att smilgroparna blir rekorddjupa. Mira spricker nästan av stolthet när hon ser hur Morris beundrar hennes alster. Hon kryper upp i sängen och förklarar för lillebrorsan att hon skrev hans namn i blått för att det är hans favoritfärg. Och att manen egentligen är mörkblå men att det ser ut som svart. Det var alltså det hon hade så bråttom att färdigställa när jag tittade förbi henne i rummet.

Morris släpper inte tag om teckningen och jag föreslår att vi sätter upp den på väggen intill hans säng. ”Då kan jag titta på den när jag somnar och när jag vaknar”, konstaterar Morris, fortfarande jubelglad.

Godhet föder som bekant godhet. Kort efter att teckningen tejpats upp med tillknölade tejpbitar erbjuder Morris högtidligt Mira sin allra finaste Spiderman OCH ett smakprov av sin välling.

Dessa ljuvliga, ljuvliga stunder av syskonsämja alltså.

 

69 dagar kvar!

Jag lovar, jag ska inte hålla på att räkna ner typ dagligen. Men idag är det iallafall 69 dagar kvar innan vi lämnar kontinenten. Och i skrivande stund undrar jag hur i he*#%te det ska gå, heh.

Sitter här i soffan som så många andra morgnar. Denna dag avviker sig något genom att jag har välsignats med ett praktfullt munsår. Kasper spexar till det genom att genomleva sitt livs andra fas:

Inser att det kommer att fasas (i dubbel bemärkelse) även när flyget lyfter. Och en nätt månad på plats.

Och som vanligt hade man glömt dessa high maintenance-perioder där inte ens löften om framtida vaktelägg och iransk kaviar kan göra lillpampen belåten. MEN! Jag ska I.N.T.E klaga för en fas kanske kommer att kännas mindre fasig på en vingård (FÖRLÅT FÖR SKRYT).

Men. Idag, denna gråa novemberdag sitter jag och hispar om allt från smarta resväskor (ni känner ju till våra packningsskills…………..) vilken bil vi måste hyra för att inrymma 5 människor och en orimlig mängd packning, hur vi ska underhålla 3 kids på flyget och ja, en miljard andra detaljer.

Det är dock superkul att så många varit nyfikna på resan! Jag ska sammanställa ett inlägg asap om vad och hur vi har bokat hittills.

Och trots ventilerande av diverse orosmoln ovan – sitter ni och fnular på att boka en resa – GÖR DET! Det kommer bli svinkul! Allt löser sig (med facit i hand gör det ju det). Om inte annat blir det en rolig historia att skrävla om i framtiden.

 

SYDAFRIKA BOKAT!!!!

Yes, gott folk, mot bättre vetande har vi nu bokat en liten tripp till Sydafrika. I TRE MÅNADER!!!

Och alla barn får följa med, även Kasper trots att han är en så krävande liten parvel (förväntar mig ett tackkort eller dylikt inom kort).

Vi tar vårt pick och pack i januari och återvänder lagom till att påsken är överstökad. SÅ SJUKT JÄKLA GENOMHÄRLIGT!

Och, förutom det mest uppenbara med miljöombyte, värme och well, Sydafrikas prakt, så ser jag det som att vi får ta igen lite välbehövlig familjetid under stressfria former. Noll tider att passa, noll måsten.

Kasper som har hunnit bli fyra månader vid take-off har förhoppningsvis blivit mindre skrikig och klängig. Och barnen kan få en chans att hänga mer med varandra och bekanta sig med sin lillbrorsa. Något som har varit lite knepigt att få till under dessa sex turbulenta veckor.

HERREGUDVADJAGSERFRAMEMOTDETTA!!!!!!!!!!

Sen att vi misslyckades ordentligt bara med utflykten till Naturhistoriska riksmuseet i helgen, well, det rationaliserar vi bort. Jag menar hur svårt kan det vara att kuska 1400 mil med 3 barn?

Såhär såg det ut när vi var i detta närmast magiska land 2015:

 

Vi river Skansenakvariet

Jag vet inte jag, varför jag helt plötsligt trodde att en utflykt med båda bröderna till Skansenakvariet första lördagen på höstlovet skulle bli givande och mysigt.

Men när vår kompis Maria och hennes son frågade om jag och killarna ville hänka på äventyr är det klart man säger ja. Malte sade först nej medan Harpan sa ja, för att sedan ändra sig till NÄJ samtidigt som Malte bytte fot och sa ja.

Som jag tidigare berättat är bröderna lika synkade som Johan Rheborg och Robert Gustafsson i det där programmet Lättlagat med knarkarna Anders & Håkan. Den ena har tagit uppåttjack och den andra nedåttjack. Malte är den senare, om man säger så.

Att över huvud taget ta sig kollektivt till Skansen var lite som att försöka fösa en dement sengångare med mundiarré och en jättearg liten kamikazepilot på overdrive framför sig. I spöregn.

Harpan har slutat gubbsova dagtid på helgerna och det funkar ju finfint så länge man inte lämnar hemmet. Men nu gjorde vi det men lyckligtvis förlade han luren till vagnen efter (ett bra) tag. Frid och fröjd i busstrafiken.

Lagom till entré inne på akvariet vaknade den lille och gladare ungar än han och hans djurnördiga storebror gick inte att hitta. Glädje.

Harpan & Malte på Skansenakvariet

Den enda bild jag hann ta.

De språkade med rockor, andra jämnåriga, glasspapper, kackerlackor (”lackackacklackor”) och nån random pestråtta.

Ända tills…. Malte råkade fladdra in till Klappa och gosa-hörnan där ormen Snoddas och spindeln Bettan låg  i varsin låda till allmän beskådan á la red light i Amsterdam.

Tvärnit.

Tydligen har en spindelfobi växt fram under året (kan ha något att göra med min fobi, hehe) och nu tog det hus i stackars helvete.

Resten av besöket spenderade Malte debriefandes på en bänk med ett äldre par från Pajala, medan jag rusade efter Harry som rusade efter allt som simmade, kröp eller gick.

I presentshopen sen lade vi nog mest tid, som vanligt. Efter mycket om och men valdes varsin ohållbar plastpryl och vi pratade om att gå och fika. Men när jag stoppade Harpans försök till stöld av en liten gummirobot, fick han helt enkelt nog och skrek ut sitt bittra röstregister över folk och fä och trötta säsongsarbetare.

Ni kan koreografin: rullande unge på golvet, svettig förälder försöker fånga. Osv, osv.

Till slut lugnade lillebror ned sig, bara för att byta center stage med storebror som fick ett utbrott över att vi skulle åka hem.

Kan bara säga att det inte blev nån efterföljande fika för vår del utan bara varsitt surt grävande i Tom & Jerry-kexkartongen på tåget hem.

Jag och Maria hann byta max tre ord under hela dagen. Tur att vi båda vet hur det är och bara nickade kort till varandra som svar, som värsta ruttade polisparet.

 

Poddinspelning om förlossningsdepression

Jag (Sofia) har gästat Storytels pilotavsnitt för en – förhoppningsvis – kommande psykologipodd där första avsnittet ska handla om förlossningsdepression.

Sofia gästar Storytels nya podd

Ja, livet är vackert, fast inte jämt.

Men först, TACK för alla fantastiska och kloka kommentarer till läsarfrågan i förra inlägget! Jag har även vidarebefordrat de mejl som har kommit till mamman via vår mejladress. Jag hoppas verkligen ni förstår hur mycket ni betyder!

Så på tal om att gå igenom ett helvete som nybliven förälder var jag och gästade Storytels pilotavsnitt av deras psykologipodd (under utveckling), för att berätta om hur det var för mig när jag blev mamma.

Intervjuade gjorde Reyhaneh Ahangaran som är psykolog på BUP och som dessutom gjort en del radio och tv förut. ”Föräldraakuten” på Aftonbladet tv, till exempel.

Jag vet inte än när podden har premiär men jag basunerar ut det här när det blir dags. För det kan liksom inte pratas för mycket om saker som gör ont eller inte platsar på Instagram.