Nutella och bärs, tack.

Nutella

Jag tror att jag är i en fas nu, lagom till att Mira fasat klart. Vilken det är i ordningen vet jag inte riktigt, men fasen infaller någonstans mellan den 1612:e och 1619:de levnadsveckan. Fasen kännetecknas av ett akut behov av sovmorgnar, nutella, rom-comsåsiga rullar och allmän lättja. Lättja och glömska, vilket går ut över såväl dagisresearch som de där dagliga d-dropparna. Andra tecken på denna fas är ett kraftigt sug efter storstadssemestrar, öl och spabesök snarare än förortspromenader, blutsaft och besök på öppna förskolan.

Jag undrar hur länge den här fasen kommer hålla i sig? Trots att jag har googlat friskt har jag inte hittat så mycket information, varken på vardguiden.se eller familjeliv.se.

Eller måste jag bara byta sökord till ‘höstkris’?

 
 
 

So you think you can föda?

Precis som Tessan skrev tidigare kan en del förlossningar ta 40 minuter (Stockholm – Uppsala med SJ förutsatt att inga löv, snöflingor eller älgar uppehåller sig på spåret) och andra …lite längre. (Min var Stockholm – San Francisco).

Det verkar som om det mesta är normalt vad gäller tidsåtgång men nånting vi har märkt sen vi skrevs ut är att det tydligen finns prestige i att föda barn samt hur man klarar den första tiden efteråt.

Vi har under dessa månader mött tjejer då och då som vi vet gått igenom ett mindre helvete men som ändå bara ler, lovordar profylaxandningen eller koliktiden och säger:  jaså, för mig gick det jättelätt / min son skrek aldrig / nämen gud, vill hon inte ligga i vagnen – vad jobbigt för dig!

Tips eller uppmuntran är tydligen inte att dela med sig av.

Jag kan verkligen inte förstå vad det är som får en del tjejer att tävla i tamejfan allting. Om vi ska få någon ordning på den här världen måste man ju bjucka på lite hormontårar och bajskatastrofer då och då. Eller hur?

Nu tänder vi första adventsljuset för en softare vällingvärld tycker jag.

 
 

No hot stuff

Igår försökte vi få till lite sexy-time, födelsedag och allt. Innan vi ens hunnit få av oss strumporna vaknade lillterroristen lika abrupt som en brandman vid larm och satte stopp för våra planer å det bestämdaste med ett rejält gallskrik.

Ska det fortsätta såhär kommer Mira växa upp utan syskon.

 

Hormoner part I

psyktant

Hormonerna, kroppens egen obsklass, som var utom allt rimligt tvivel medskyldiga till Tessans misstänkta höftledsartros kan även orsaka förlossningsdepression. Det vet jag nu.

När mitt efterlängtade mammaliv istället blev till en Bergmanrulle där i augusti hade jag ändå tur som blev jag remitterad ganska snabbt till en terapeut utan att dö först. Jag hamnade hos en mycket märklig varelse som ville lära mig att andas i fyrkant. Fortfarande vet jag inte vem av oss som var i mest behov utav vård. Denna kvinnliga Dr Dengrot såg mer upprymd ut ju mer ledsamhet jag uttryckte utom de stunder hon försvann in i sitt Angry Birdsspelande.

På väg därifrån insåg jag att det fanns värre psykfall än jag och sen dess har jag bara mått bättre och bättre.

 
 

Sångflopp

Nu är det min tur att bli besviken. Inte en ton satte Mira rätt i morse när pappa stämde upp i en morgonrosslig Ja må du leva. Och texten ska vi inte prata om, trots att hon haft nästan 4 månader på sig att öva. Nä, idag levererade hon inte, lillsnorpan. Blir ingen Beyonce av henne, det hör jag det.

 

Topp 5 med föräldraledighet

5. Man slipper växelfel på Gröna linjen mellan Hagsätra och Hässelby strand.
4. Man slipper vagnfel.
3. Man slipper stoppsignal hela dagen på grund av nedfallande ledning/regn.
2. Man slipper köbildningar i höjd med Södra länken och ja, hela stan förresten.
1. Man slipper SL:s ursäkter.