Ouff

Tittade mig just i spegeln och Courtney Love från ’93 stirrade hålögt tillbaka. Sweet Jeesus.

Kan inte heroin-chictrenden få en retrovåg? Då kommer mina lila påsar under ögonen och mörka hårrötter kännas helrätt. Minus själva heroinet då, det borde man kanske tillägga som småbarnsförälder.

Nytt motto: Inte utan min concealer.

 

Det ordnar sig

Ett par nära vänner går i väntans tider. De har passerat halvtid och den ena parten börjar bli lite nojig och funderar mycket över hur man ska veta allt; hur man ska göra och inte göra och när man ska göra vad och varför man inte ska göra så när man gjorde så förut.

Jag förstår honom, för jag hade såklart samma funderingar. Men så sa jag till honom att det är ungeför som när man oroade sig för den första kyssen; åt vilket håll ska man tippa huvudet, hur långt ska man sträcka in tungan och tänk om han fastnar i min tandställning? Man fick tipset att öva på mjukglass så där stod man i smyg och hånglade upp sin McDonaldsglass med kolasås. Tungan fick virvla runt i många glassar, men inte kände man sig så värst mycket säkrare för det.

Sen, när dagen väl kom och man trängdes i ett nedsläckt badrum under ”Mörka minuten” och trevade med händerna efter Snygg-Danne i klassen, ja då satt den bara. Den var kanske lite väl slemmig, möjligen lite hård eller kanske lite för klen. Lite, lite för mycket tunga, eller kanske för lite tunga. Tänderna slog kanske emot varandra och man virvlade runt lite väl snabbt där i munhålan. Den var förmodligen långt ifrån perfekt, men det var iallafall en kyss.

Lite så är det att bli förälder. Det är svårt att känna sig förberedd sig oavsett hur många böcker man plöjer och tips man lyssnar till. Men, när man väl får den skrynkliga, skrikiga mini-Yodan i famnen då liksom ger det sig, man finner sig på något sätt. Det blir inte perfekt, inte ens i närheten. Men det blir ett helhjärtat och jäkligt bra försök.

 
 

Win-win

Ibland grips jag av sådan förundran inför det mest elementära i hela den här nya livssituationen: ett härligt ligg förra hösten blev en störtfin bebis nio månader senare. Snacka om win-win situation.

 

Fredagsmys

För en stund sen firade Mira in helgen med en bajsexplosion utan dess like. I godan ro satt jag och njöt av min chokladboll på Stories när det började puttra i brallan (inte i min utan hennes alltså). Puttrandet tilltog i styrka för att sedan brisera som det maffigaste nyårsfyrverkeri. Fläckar började avteckna sig på den randiga bodyn och vi flydde till handikapptoaletten. ”Det finns en första gång för allt”, tänkte jag och lät Mira ta ett eftermiddagsdopp i handfatet. ”Fuck”, tänkte jag sekunden efter när jag såg hur långsamt vattnet rann ner i brunnen. Länsade hållaren på pappershanddukar, skvätte ner större delar av golvet och svor tyst åt de som otåligt stod och trampade och stånkade utanför dörren.

Desperate times calls for drastic measures. Nu är det min tur att fira in helgen.

 

Unge bortskänkes

rabies

Joråsåatte. Malte har en fas igen. 20 minuters promenad klarade han idag utan att opponera sig men sen gick ridån upp för Mr Drama. Åtta kilo rabiessmittad flodhäst är bara tyst om jag bär honom utan Babybjörn och sjunger Imse vimse spindel om och om och om igen. Jag får inte sitta, inte ligga ner, inte byta sång, bara stå (som nu) eller gå runt runt som professor Balthasar. Annars drar han igång larmet igen.

Som bajs på kräkset har jag ensam vårdnad om den lilla skrikgrisen ikväll. Men, luttrad som man börjar bli, har jag laddat upp med både Polarkaka och heroin.

Bara att komma förbi ikväll den som vill!

 

Vi avslöjar

Noterade ett par såna där listor över vilka kända män svenska kvinnor tycker är attraktivast respektive vem de helst vill leva med. På båda listorna förekom snubbar som Bygglovs-Matte (hahah), Arga snickaren eller Per Morberg.

Vad är det då som är så attraktivt med dessa gapiga sluskar? Det kan ju inte vara tumringarna och fett hår i alla fall. Tidningsartikeln avslöjade inte hemligheten men det kan vi göra. Ta-da:

NÄR DESSA MÄN ÄR I RUTAN ÄR DET DEN ENDA STUNDEN PÅ DYGNET EN KVINNA FÅR SE NÅGONTING SKAPAS UTAN ATT DET ÄR HON SOM BEHÖVER VARA PROJEKTLEDAREN.

Klipp ur ovanstående rader och spara.

/Projektledarna

 

High five!

För bara ett par timmar sen fick en kompis till mig en liten pojke. Som jag har tänkt på henne under de timmar – ja, faktiskt dygn – som hon kämpat! Jag blir lika tagen varje gång någon i min närhet sätter en liten unge till världen. Och varje gång tas jag tillbaka till mina timmar på BB i början av augusti. Där vobblade jag runt på en lila pilatesboll, hängde som en krampande ostbåge över gåstolen, blev skitskraj och skitstark av situationens intensitet och överdoserade lustgasen å det grövsta. Togs till himmelriket för en kort stund genom epiduralen innan det var dags att krysta ut 4,2 kg bebis.

Så, en riktig high five till alla amazonmammor därute och grattis till dig, min vän! Jamen faaaan, vad grymma vi är.

 

Julbord + småbarnsföräldrar = livsfara

Oh lord

Att hälla sprit i småbarnsföräldrar är som att hälla bensin på eld, det vet vi alla. Och ändå är jag och Tessan bjudna till jobbets julfest.

Vi flaggar redan nu för riskerna med det. Baserat på vittnesmål från tidigare arbetsplatser, massmedia och historier från vänner och bekanta kan bland annat följande händelser sannolikt inträffa:

  • Vi blir smartare för varje Bailey’s vi sveper. Tycker vi.
  • Vi vill prata ut. Med dig, med honom, med henne, med en lyktstolpe.
  • Vi ställer till en scen om vi inte får höra It’s raining men resten av kvällen.
  • Vi tycker att vulgovåprollen är jättecharmig och vill klösa upp knapparna på samtliga män, från ledningsgruppen till IT via Sälj. Så här dags tycker vi nämligen att vi annars lever i en frigid Frionortillvaro.
  • När alla vänligt men bestämt avböjt gör vi ett sista försök med Securitasvakten som bär ut oss när lamporna tänds.

Eh. Om nu detta skulle ske är vi i alla fall två om skammen.

 

Hormoner part III

När kassörskan sätter upp Nästa kassa tack-skylten och man tar det som 1. en grov kränkning 2. hets mot folkgrupp (mammor) 3. ett personligt nederlag, är det dags att gå hem och gråta ohämmat framför TLC istället.