Sångflopp

Nu är det min tur att bli besviken. Inte en ton satte Mira rätt i morse när pappa stämde upp i en morgonrosslig Ja må du leva. Och texten ska vi inte prata om, trots att hon haft nästan 4 månader på sig att öva. Nä, idag levererade hon inte, lillsnorpan. Blir ingen Beyonce av henne, det hör jag det.

 

Topp 5 med föräldraledighet

5. Man slipper växelfel på Gröna linjen mellan Hagsätra och Hässelby strand.
4. Man slipper vagnfel.
3. Man slipper stoppsignal hela dagen på grund av nedfallande ledning/regn.
2. Man slipper köbildningar i höjd med Södra länken och ja, hela stan förresten.
1. Man slipper SL:s ursäkter.

 

Mamma mu?

Vi är precis hemkomna efter vårt premiärbesök på öppna förskolan! Ett par mammor ur föräldragruppen rullade dit för att sjunga lite med våra små vildar. Efter en ingående rundtur fick vi se att de 35 kvadratmeterna minsann inrymde en ateljé (=hallen), ett vilorum (=klädkammaren), ett kök, ett café (=köket) en leksal, 15 mammor och 16 ungar.

Jag tror dock att Mira skämdes lite för mamma som underpresterade på sångstunden. Jag inledde starkt med klassiskern Blinka lilla stjärna, dock gick jag lite bet på koreografin (jajamän, det är rörelser till sångerna). När Ekorrn satt i granen kom tog jag i från tårna, likaså till Bä, bä vita lamm. Men sen kom sånger om nyckelpigor, älgar, kråkor och myggor och Mamma mu som pratade i telefon (?) och då kändes det som att Mira tittade lite besviket på hennes talanglösa, mimande mamma.

Men den rara sångledaren intygade att jag kommer att lära mig snabbt och välkomnade mig tillbaka. Det hade tydligen varit en fransk pappa där häromveckan och han hade inte heller haft det så lätt. Jag ska öva lite så jag kan få upprättelse för sångfiaskot. Och kaffe och kaka för 7 spänn är ju om inte annat svårt att hitta på annat håll.

 

En salivstel onsdag

Idag är jag en salivstel MILF (hoho). Det har gått en dregeltromb genom rummet som hetsätit på tidningar, handdukar, leksaker och mig. Det skriks och tuggas och testas blöjkapacitet helt okontrollerat. Det florerar rykten om att det kan vara något stort på gång: tänder.

Jag känner mig för en stund totalt inkompetent som inte satt lös avföring i korrelation till tandsprickning. Sambandet ter sig för mig lika logiskt som I huvudet på John Malkovic.

Men okej. Jag torkar bort det värsta gegget, väljer glädje och undrar om man kan tjacka aktier i Libero.

 

Förälder av gammal årsmodell

I en föräldratidning har de i all välmening listat förslag på saker du kan göra under din föräldraledighet. Hela 59 aktiviteter har de fått ihop och punkt 48 lyder:

48. Sätt en surdeg, lär dig stoppa korv eller baka macarons och känn att du är en riktig 2011-förälder.

Ok, ok, ok. Lugn nu. Tiotusenkronorsfrågan: På de 40 minuter som lillterroristen powernappar ihop under en dag hemma gör jag helst:

1. Stoppar korv
x. Bakar macarons
2. Borstartändernaiduschenbytertrosorsätterpåmigmjukisbyxorochäterljummenmatoch
eventuelltringerettsamtalochläsernyheterna

Exakt. På sin höjd tar jag en kartong med Kungsörnens färdiga sockerkaksmix, häller i lite vatten på måfå och gräddar en kvart på bara undervärme och bjuder på till födelsedagsfirandet.

Känner att jag är en 2011-förälder fast med ett typ 1992-sinne.

 

EMA Mamma Telstar

En annan diva

Precis som Rihanna har min son en tendens att kasta om i sitt schema. Eller i alla fall sin mors sociala schema. Dagens jobblunch blev inställd på grund av den lille rävens stingslighet och eh, turistmage.

Och som till Rihanna säger man inte bara ‘håll käften och leverera’. Nä, man bokar om och hoppas att det bara är en sån där fas. Igen. Och att man har några vänner kvar när han flyttat hemifrån.

Dock är familjens diva värd allt detta trots att han säljer så få skivor.

 

Amningsfenomen part III: ökentörst

Lika snabbt och självklart som fotsvetten drar igång, lika omedelbart slår törsten till (aha! kanske ett samband?). Det är helt rubbat, vi pratar törst extraordinaire varje gång lillsnorpan börjar käka. Jag får ökenhallucinationer i vardagsrummet (ok, nu tar jag i från tårna, men jag blir faktiskt jättetörstig). Och likförbannat har jag aldrig preppat med vare sig vattenglas eller flaska, trots att det har hänt cirka 4000 gånger. Man brukar ju säga att repetition är kunskapens moder, men den här amningsdemensen jag tagit upp tidigare verkar sätta stopp även för den mest repetitiva inlärning så det hela blir ett moment 22 av Kafka-rang.

Ett lösning vore i och för sig att ha en sån där ölkeps för den kan man ju på sig överallt (ok, kanske inte i kyrkan eller på kundmöte, men det är inte så mycket av endera nuförtiden). Hittade den här för en hundring och tänker att den kan bli årets julklapp istället för en den färdigpackade matkassen. Om man sedan fyller den med bärs eller vatten, det är ju en smaksak. Personligen är jag väldigt förtjust i öl.

 

Tvättexpedition

Kan Kate Gosselin åka till Australien med åtta ungar ska väl jag kunna ta mig till tvättstugan i porten bredvid med en tänkte jag. Vi har en egen liten tvättmaskin men eftersom Malte bjöd på diarrhoea cha-cha-cha i helgen behövdes det tuffare grejer.

Samlade ihop det mest akuta, satte flodhästen i bärselen och gav mig av.  Han tröttnade och gjorde utbrytningsförsök redan i hallen. Jag försökte nynna honom lugn för att inte tappa balansen i trappan. Jag tappade såklart nycklarna två gånger för det gör man när man knappt kan böja sig.

I källargången slog jag foten i en gipsskiva som stod lutad och tappade nycklarna igen. Slängde upp tvättsäcken på ryggen än en gång och väl i tvättstugan sprattlade Malte som ett psycho i tvångströja. Jag spillde ut en liten hög tvättmedel och precis när jag skulle fösa in det under en av maskinerna med foten kom en grannkärring och gav mig laserblicken. Jag tog lydigt fram sopborsten men i mitt inre avlivade jag henne, utan pardon.

Sen lyckades jag på nåt sätt tappa nycklarna ner mellan maskinerna. Såg för en sekund framför mig hur jag blir sittandes i tvättstugan med en arg bebis och hans fists of fury tills min sambo kommer hem och kan låsa upp. Liksom inget alternativ.

Med blodsockret nere i skorna och en mensig unge på magen bökade jag i alla fall fram nycklarna med ett kvastskaft och kunde ta mig tillbaka till baslägret.

Skinnarmo, du kan gå och duscha. Med en unge behövs inget Everest.

 

Alla dessa faser som kom och gick…

Dr Jekyll & Mr Hyde

Mira är inne i en fas. ’Fas’ har blivit något av ett buzzword här hemma. Bebisar går nämligen igenom typ 200 faser under det första halvåret och under dessa faser kan de bli lite extra ehem..krävande. De vill ha din uppmärksamhet twentyfive-seven, de sover mindre än en tjacktomte, skriker mer än Zed i Polisskolan och hela du blir en jourhavande snuttefilt. Dessutom har de för-faser, alltså lite meck innan själva fasen sätter in. Sen när man tror att det hela är över då drabbas man som förälder av posttraumatiskt fas-syndrom och blir själv kinkig och bökig efter att ha tampats med sin Mr Hyde-bebis.

Men, i vanlig ordning har naturen styrt upp det rätt bra. När man väl ridit ut stormarna kommer belöningen i form av en betydligt coolare bebis med nya färdigheter att förtjusas över. Efter förra fasen började Mira yla och dregla lite mera. Tänker att denna fas kanske kan mynna ut i nåt lite mer…vad ska jag säga..användbart.

 

The botten is nådd

”Åh, man får med ett paket våtservetter med tidningen!” tänker jag glatt när jag står vid tidningshyllan och ska välja ett av alla glossiga, lyrriga magasin. ”Japp, Vi föräldrar får det bli”, beslutar jag förnuftigt och hugger tidningen från hyllan.

Nu såhär i efterhand blir jag alldeles matt av min egen enfald. Kom igen, Krupa! Våtservetter? Kunde ju fått ett rosaglittrigt läppglans eller en minifoundation i fel nyans. Eller en Läckberg-deckare eller Sommaren med Göran på dvd – vadsomhelst borde banne mig ha lockat mer!

Våtservetter. Jag noterar ett nytt bottenrekord i flärdfullhet.