Selektivt minne

Selektivt minne

I slutet av min graviditet, de sista 4-5 veckorna, var jag rätt småless på det i övrigt välsignade tillståndet. Humöret var stundtals åskigare än de kvavaste högsommardagarna och bättre blev det väl inte när bebisen inte ploppade på utlovad leveransdag. Tiden kröp fram i ultrarapid.
-Passa på och njut, det är ju så mysigt med magen, kvittrade kompisar som själva varit gravida. Jag nickade och log svagt och tänkte i mitt stilla sinne – exakt vad är det jag ska njuta av just nu? Är det: 1. den tilltagande foglossningen 2. den allt kortare stubinen 3. halsbrännan 4. den allt otympligare magen eller 5. sömnsvårigheterna? Jag frågade inte utan högg istället in på ännu en bulle och njöt av den i stället.

Jag kan ju bara tala för mig, men hade inte typ 7 månaders graviditet varit lagom? De sista veckorna var jag bara krampaktigt nyfiken på den lilla minimänniskan och tyckte att den gott kunde åla ut. Och jag måste ändå säga att jag hade en rätt behaglig gravidetet på det hela taget, väldigt förskonad från värre krämpor och besvär. Ändå lovade jag mig där och då att jag minsann inte skulle romantisera hur det är att vara på smällen.

I söndags var jag på barnkalas. En gammal klasskompis strålade med sin mage i vädret – bara 3 veckor innan D-day. Och likförbannat var jag där, strök med handen över hennes mage och pep förtjust: -Men åh, du är så fin! Och det är ju så mysigt med magen. Och 3 veckor går så fort.

Amen vafan.

 

Lill-lördag

Lyxar till det på onsdagskvällen med en ojämnt uppvärmd fiskgratäng som jag drar i mig i alldeles för stora tuggor samtidigt som jag nynnar grötigt för lillsnorpan som småtjurar i babysittern.

BAM -that’s how I roll!

 

Saker jag vet nu som jag inte visste då

(och som jag vill förmedla till alla i väntans tider för första gången.)

  • Alla förstagångsföräldrar oroar sig. ALLA. De som säger något annat ljuger.
  • Det är fullt normalt att bli sugen på alkohol när man är på smällen. Jag och Tessan fantiserade om att svepa varsin tysk ölstövel när det hela var över. Det är dock inte okej att göra det innan.
  • Lyssna inte på alla klämkäcka 21-åringar som påstår att de typ andades ut ungen på väg från tvättstugan. Majoriteten får faktiskt ta i så de skiter på sig, bokstavligen.
  • Det är INTE chicken mcnuggets att föda med bedövning. Snarare väldigt, väldigt dumt att göra det utan.
  • Man behöver inte ta emot besök från någon när man precis kommit hem från BB och är skör som glas. Öppna inte dörren ens för Postkod-Rickard och hans glada anhang.
  • Alla killar förvandlas inte till oförstående svin som lämnar dig med unge, tårar,
    bajs och räkningar efteråt. Men många kan behöva en knuff för att förstå HUR de ska hjälpa.
  • Gör som du tror är rätt. Det blir fler rätt än du tror.

Och, som en klok kollega sa när jag var beredd att klistra retursedeln på Malte efter hans ständiga skrikande: ”This will pass too.”

/Sofia

 

Amningsfenomen part I: fotsvettschock

Ännu en amningsstund avklarad. De duggar fortfarande tätt och jag funderar varenda gång – verkligen varenda gång – hur kan det komma sig att i samma sekund som minisnorpan grabbar tag och inleder måltiden, så drabbas hennes kära mor av en fotsvettschock? Det slår liksom till från ingenstans.

Det måste väl finnas en biologisk förklaring? Ok, man svettas förvisso rätt duktigt överlag när man ammar (eller är det bara jag?) men att svettens epicentrum blir fossingarna, det känns lite skumt. Måste slå på Doctors idag och se om de behandlar ämnet.

 

Grattis ungar!

Våra barn fyller idag tre respektive fyra månader. Den första i varje månad tänker vi följaktligen på förlossningen och hur det var just den dagen. Vi känner redan att vi kommer säga exakt samma mening som våra egna mammor yttrar varje år vid våra födelsedagar: Tänk, för blabla år sen klämde jag ut dig! Det är helt ofattbart att du har legat i min mage!

Sofias mamma jämförde det hela med att skita ut en soffa och i hennes fall en hörnsoffa.

Det ligger mycket i det, kära barn. Det var inte skönt att föda er även om allt gick bra. Har läst att vissa kvinnor får en orgasmliknande känsla där de ligger, i Landstingets nättrosor och med en lampa riktad in i Mumindalen. Vi kan bara gratulera i så fall.

Vår erfarenhet ligger en bit därifrån men satan i gatan vad kraftfulla vi ändå var, de där kvava dagarna i somras.

Härmed utnämner vi alla Mamma-Troopers till vår tids verkliga hjältar, oåterkalleligen.

 
 
 

Bloggmorsorna – en kort presentation

Vi har ju glömt att presentera oss! Så det kan gå. Vi skyller på amningsförvirring och drar det ständiga frikortet ‘Nyförlöst’.

Kollegorna Sofia Falk och Therese Krupa Syllner blev mammor med en månads mellanrum i somras. Innan Mira och Malte fanns jobbade vi med webbutveckling och kommunikation på en byrå i Stockholm.

Nu har vi under ett år bytt måndagsmöten och skrivarstrul mot ett mammaliv i mjukisbyxor. Skrik och spyor är ju också kommunikation.

Sofia Falk & Therese Krupa Syllner

 

Bus

När blir man mamma? När ungen föds eller när man börjar hålla reda på vad som är viktigt för barn? Som till exempel Halloween, dagens högtid.

För en stund sen ringde det på dörren och där stod fyra spöken och en zombie. Fuck. Inget godis alls hemma. Inte ens en dammig Marianne. Övervägde att ge kidsen en halvt urdrucken vinbox att festa loss på men hejdade mig. Fick skamset be om bus istället. Hade tur och blev ytterst varsamt kittlad med en självlysande liten skeletthand.

Dags att börja SPARA godis alltså. Kanske slipper jag skämmas i påsk.