So you think you can föda?

Precis som Tessan skrev tidigare kan en del förlossningar ta 40 minuter (Stockholm – Uppsala med SJ förutsatt att inga löv, snöflingor eller älgar uppehåller sig på spåret) och andra …lite längre. (Min var Stockholm – San Francisco).

Det verkar som om det mesta är normalt vad gäller tidsåtgång men nånting vi har märkt sen vi skrevs ut är att det tydligen finns prestige i att föda barn samt hur man klarar den första tiden efteråt.

Vi har under dessa månader mött tjejer då och då som vi vet gått igenom ett mindre helvete men som ändå bara ler, lovordar profylaxandningen eller koliktiden och säger:  jaså, för mig gick det jättelätt / min son skrek aldrig / nämen gud, vill hon inte ligga i vagnen – vad jobbigt för dig!

Tips eller uppmuntran är tydligen inte att dela med sig av.

Jag kan verkligen inte förstå vad det är som får en del tjejer att tävla i tamejfan allting. Om vi ska få någon ordning på den här världen måste man ju bjucka på lite hormontårar och bajskatastrofer då och då. Eller hur?

Nu tänder vi första adventsljuset för en softare vällingvärld tycker jag.

 
 

No hot stuff

Igår försökte vi få till lite sexy-time, födelsedag och allt. Innan vi ens hunnit få av oss strumporna vaknade lillterroristen lika abrupt som en brandman vid larm och satte stopp för våra planer å det bestämdaste med ett rejält gallskrik.

Ska det fortsätta såhär kommer Mira växa upp utan syskon.

 

Hormoner part I

psyktant

Hormonerna, kroppens egen obsklass, som var utom allt rimligt tvivel medskyldiga till Tessans misstänkta höftledsartros kan även orsaka förlossningsdepression. Det vet jag nu.

När mitt efterlängtade mammaliv istället blev till en Bergmanrulle där i augusti hade jag ändå tur som blev jag remitterad ganska snabbt till en terapeut utan att dö först. Jag hamnade hos en mycket märklig varelse som ville lära mig att andas i fyrkant. Fortfarande vet jag inte vem av oss som var i mest behov utav vård. Denna kvinnliga Dr Dengrot såg mer upprymd ut ju mer ledsamhet jag uttryckte utom de stunder hon försvann in i sitt Angry Birdsspelande.

På väg därifrån insåg jag att det fanns värre psykfall än jag och sen dess har jag bara mått bättre och bättre.

 
 

Sångflopp

Nu är det min tur att bli besviken. Inte en ton satte Mira rätt i morse när pappa stämde upp i en morgonrosslig Ja må du leva. Och texten ska vi inte prata om, trots att hon haft nästan 4 månader på sig att öva. Nä, idag levererade hon inte, lillsnorpan. Blir ingen Beyonce av henne, det hör jag det.

 

Topp 5 med föräldraledighet

5. Man slipper växelfel på Gröna linjen mellan Hagsätra och Hässelby strand.
4. Man slipper vagnfel.
3. Man slipper stoppsignal hela dagen på grund av nedfallande ledning/regn.
2. Man slipper köbildningar i höjd med Södra länken och ja, hela stan förresten.
1. Man slipper SL:s ursäkter.

 

Mamma mu?

Vi är precis hemkomna efter vårt premiärbesök på öppna förskolan! Ett par mammor ur föräldragruppen rullade dit för att sjunga lite med våra små vildar. Efter en ingående rundtur fick vi se att de 35 kvadratmeterna minsann inrymde en ateljé (=hallen), ett vilorum (=klädkammaren), ett kök, ett café (=köket) en leksal, 15 mammor och 16 ungar.

Jag tror dock att Mira skämdes lite för mamma som underpresterade på sångstunden. Jag inledde starkt med klassiskern Blinka lilla stjärna, dock gick jag lite bet på koreografin (jajamän, det är rörelser till sångerna). När Ekorrn satt i granen kom tog jag i från tårna, likaså till Bä, bä vita lamm. Men sen kom sånger om nyckelpigor, älgar, kråkor och myggor och Mamma mu som pratade i telefon (?) och då kändes det som att Mira tittade lite besviket på hennes talanglösa, mimande mamma.

Men den rara sångledaren intygade att jag kommer att lära mig snabbt och välkomnade mig tillbaka. Det hade tydligen varit en fransk pappa där häromveckan och han hade inte heller haft det så lätt. Jag ska öva lite så jag kan få upprättelse för sångfiaskot. Och kaffe och kaka för 7 spänn är ju om inte annat svårt att hitta på annat håll.

 

En salivstel onsdag

Idag är jag en salivstel MILF (hoho). Det har gått en dregeltromb genom rummet som hetsätit på tidningar, handdukar, leksaker och mig. Det skriks och tuggas och testas blöjkapacitet helt okontrollerat. Det florerar rykten om att det kan vara något stort på gång: tänder.

Jag känner mig för en stund totalt inkompetent som inte satt lös avföring i korrelation till tandsprickning. Sambandet ter sig för mig lika logiskt som I huvudet på John Malkovic.

Men okej. Jag torkar bort det värsta gegget, väljer glädje och undrar om man kan tjacka aktier i Libero.

 

Förälder av gammal årsmodell

I en föräldratidning har de i all välmening listat förslag på saker du kan göra under din föräldraledighet. Hela 59 aktiviteter har de fått ihop och punkt 48 lyder:

48. Sätt en surdeg, lär dig stoppa korv eller baka macarons och känn att du är en riktig 2011-förälder.

Ok, ok, ok. Lugn nu. Tiotusenkronorsfrågan: På de 40 minuter som lillterroristen powernappar ihop under en dag hemma gör jag helst:

1. Stoppar korv
x. Bakar macarons
2. Borstartändernaiduschenbytertrosorsätterpåmigmjukisbyxorochäterljummenmatoch
eventuelltringerettsamtalochläsernyheterna

Exakt. På sin höjd tar jag en kartong med Kungsörnens färdiga sockerkaksmix, häller i lite vatten på måfå och gräddar en kvart på bara undervärme och bjuder på till födelsedagsfirandet.

Känner att jag är en 2011-förälder fast med ett typ 1992-sinne.