Bloggkonferens

Idag är vi på bloggkonferens i Tessans kök. Syftet med konferensen är att berika och utveckla bloggen. Hittills har målet inte uppnåtts. Konferensen är garanterat spa- och bufféfri men vi har tillgång till lite alkohol iallafall. Vi har egentligen inte konfererat så mycket, inget alls när vi tänker efter. Det är noll procent slipsar i pannan, otrohet, powerpoints och rollspel men desto fler bajsblöjor.

Vi  tar ett kort avbrott för en bensträckare nu.

 
 

Dagens i-landsproblem

Vid blöjbytet i morse hittade jag ett av mina hårstrån mellan Maltes skinkor och tänkte att det här måste vara höjden av trångboddhet.

På våra 53 kvadrat trängs vi med lillpampen, alla hans saker, två miljoner tvättlappar från IKEA, blöjor, tidningshögar, tvätt och verktyg, för att nämna lite. Trots att vi kör regelbundna tattarlass till tippen bildas det hela tiden nytt skräp här hemma och ingen förstår varför.

Det roliga är att vårt hus var ett barnrikehus när det var nytt på 40-talet. Då bodde det en familj på nio personer i vår lägenhet. Jag ser framför mig att det var som i den italienska tokrullen Skitiga, fula och elaka: människor överallt, höns och gamla tanter och alla ligger med alla eftersom det ändå är så trångt och rörigt.

Innan Malte får 25 syskon inför jag härmed trängselskatt i hallen mellan köket och badrummet, det vill säga ett glas vin till mamma. Det här är ju ändå min arbetsplats nu.

 

67 and pregnant

Nej, det är inte fråga om ännu en succéproduktion på MTV. TV4 sände häromdagen ”Världens äldsta förstföderska”, en dokumentär som skildrar ett par kvinnor som valt att bli mammor sent i livet . Jag såg bara fragment av programmet så jag hoppas på en förmiddagsrepris inom kort (att se filmer och serier i kortare sekvenser är numera standard så thank god för programbibliotek och Svt Play). Hursomhelst, en av kvinnorna var 67 bast när hon tyckte att tiden var inne. Efter ett besök på fertilitetskliniken hade hon nio månader senare sina tvillingbebisar. ”Alla ska få barn vid rätt tidpunkt” ska hon ha sagt. Nu tänker jag inte grotta ner mig i eventuella etiska betänkligheter, jag tänker helt enkelt: hur i helskotta orkar man? 67 år och tvillingar? Tvillingar! Jag blir utbränd av blotta tanken.

Världens äldsta förstföderska måste fanimej vara världens tröttaste förstföderska. Själv ska jag käka ost en masse på franska Atlantkusten när jag är 67.

 

Slips och strumpor

Fars Dag idag – den allra första för oss alla tre! Mira väckte pappa med en redig brakare och jag backade yrvakaet upp med presenter och kaffe. Och nej, det blev inte slips och strumpor även fast jag var sugen på att gå all in vad gäller traditioner och sätta ribban redan första året. Men det var inte så värst långt därifrån – i paketen låg kalsonger och handskar. Så extravagant! Om ett par år kommer Mira komma hem med trubbiga smörknivar och klisterkladdiga hjärtformade kort som kommer att övertraffa mina gubbpresenter med hästlängder.

Snart bär det av upp till min pappa för att fira honom med. För det är ju klart att ni ska firas, alla fina, välvilliga, härliga farsgubbar!

 

Bigger, better, faster, more

”Ni kan ju guldspreja dammtussarna vettja”, föreslog BVC-sköterskan i all välmening när vi träffades i mammagruppen första gången (ja,mammagrupp är lite som ett AA-möte på film om nån undrar) och det nya livet kom på tal. Det nya livet där, åtminstone till en början, bara de absoluta grundbehoven äta, skita och sova får plats. Bebisens grundbehov alltså. Dina förväntades lossna med moderkakan.

Det är väldigt mycket lättare sagt än gjort att släppa det gamla livet och allt som ingick i det. Utekvällar orkar man inte längre med, så de är inga problem. Shopping har man inte råd med så det går också bort av bara farten. Men att hålla nån slags värdighet vid liv, till exempel hålla hyfsat rent hemma och föda tarmluddet med nåt annat än helfabrikat, är svårare. Det är ingen slump att det krävs droger för att palla att leva i en knarkarkvart.

Och eftersom det har snickrats och bantats i varenda tv-kanal i så många år nu krävs det faktiskt en dövblind för att inte hjärntvättas, åtminstone lite.  Att låta listerna stå löst lutade mot väggarna i väntan på inspiration att lyfta hammaren eller välja Lidlgodis framför såna där franska prettokakor som heter Macroner betyder således att du  är en ganska rasslig människa. I alla fall om du bor i Stockholm.

Sen Malte kom har jag tvingats bli sittande på det nedersta steget i Maslows behovstrappa. Det har tagit tid att lära sig att välja bort en massa saker men när jag sitter där och tittar på honom när han förnöjsamt smackar i sig fabrikstillverkat plommonmos och tjuter av skratt inser jag att jag varken kommer att tas ifrån personnummer eller rösträtt även om håret är tovigt och röven hänger.

Tack unge, för att du lär mig det.

 

Bebistricket

Pensionärsmagnet

År 2002 fick Alexander Skarsgård och Linus Wahlgren brudarna att flocka sig kring dem med hjälp  av smågulliga hundar. Ett simpelt men framgångsrikt trick.

Mira är en pensionärsmagnet. När jag sätter henne i bärselen och drar ut på stan lockar hon till sig fler pensionärer än när de demar våfflor på Hemköp. Jag kallar det Bebistricket.

Vad jag sen ska med detta pensionärsentourage till, det är väl inte lika givet som det var för Alexander och Linus. Men rätt hjärtvärmande är det.

 

37 grader – hur svårt kan det vara?

Det finns en herrans massa prylar man kan köpa till sina små avkommor. Mammatidningarna trycker upp milslånga att-köpa-listor på ”det allra nödvändigaste” inför D-day (min mamma hade förmodligen inte kunnat checka av en sjundedel på listan och ändå har det ju gått rätt bra med fyra barn). Som förstagångsförälder stryker man ängsligt runt i gångarna på barnavdelningarna och garderar sig mot istid och svält just in case. Vissa grejer är oumbärliga, ingen diskussion – jag hade exempelvis inte överlevt de första veckorna utan min BabyBjörn (tack, Maria).

Men vissa grejer får mitt Sverker Olofsson-hjärta att flimra till. Badtermometer. Förvisso inte den tyngsta posten på inköpslistan men ändå. Ska det verkligen vara nödvändigt? Bebisarna ska bada i kroppstempererat vatten, alltså cirka 37 grader. Har man nån gång bakat och blandat ihop en jäst- och mjölkblandning vet man på ett ungefär hur det ska kännas. Har man inte bakat kan man nog avgöra kroppstemperatur rätt bra ändå. Det är ju inte så att huden skållas om det är 38 grader eller att bebisen drabbas av akut hypotermi om det är 36 grader.

Så, spara den hundringen och köp en god flaska vin eller nåt annat snarrigt istället.

Så, vad har ni för grejer som ligger och skrotar hemma som man kunnat göra nåt roligare för? Berätta!

 

Arg, gravid och hur kunglig som helst

Victoria

Såg en av alla dessa bilder på vår gravida kronprinsessa och kom att tänka på hur sjukt lyckligt lottad jag var som inte behövde representera landet när jag var på smällen.

Jag hade rabies mest hela tiden och kan därför lätt föreställa mig hur bröllopsservisen i 300 delar från Karlstad kommun åker i slottsväggen när hon äntligen får pusta ut efter ännu en rundvandring i typ Tanumshede.

Tänk dig själv att behöva sitta på ändlösa middagar med en massa gamla stofiler och inte ens få dricka vin. ”Jag skiter i om den här mumien till bordskavaljer har räddat världen med ett piller, han luktar kattpiss och jag vill hem och hetsäta choklad!”

Någonstans hoppas jag att hon spöar upp narrar och knektar och förbannar alla Allerstanter som redan börjat baka doptårtan.

Jag är med dig, sis Vic.

 

För mycket av det goda

”Lustgas is a girl’s best friend” sa Laila Bagge i en intervju i Aftonbladet häromdagen (hennes förlossning tog för övrigt 40 minuter –  det gjorde inte min). Jag kände också väldigt starkt för den välgörande gasen och överdoserade den brutalt. Masken blev, liksom för Laila, även min bästa vän och jag släppte den inte förrän barnmorskan barskt tog den ifrån mig. Tack kära barnmorska, stundtals var det värre än att käka flugsvamp. Mark my words – lagom är bäst.