Vad hände?

Nu är jag en av alla dem som gjort såna där lökiga julkort med bebisen i tomteluva. Nu är jag en av alla dem som har ett bebisfoto som bakgrundsbild i mobilen. En av alla dem som går i bredd med barnvagnen på trottoaren. En av alla dem som lyssnar nyfiket när ordet ‘förlossning’ nämns på tv-nyheterna. En av alla dem som tycker att det är sovmorgon att vakna klockan 06. En av alla dem som inte vill träffa folk om någon är sjuk för en smittad bebis betyder nattvak. En av alla dem som vet vad just nattvak innebär. En av alla dem som kör Volvo V50 och diggar det. En av alla dem som obekymrat pillar bort snorkråkor eller blir glad av en rejäl, efterlängtad (bebis)rap. En av alla dem som tänker ‘praktiskt’ istället för ‘fint’.

Livet består av idel överraskningar. Haha!

 
 

Smaksensationer

Fyramånadersstrecket passerades häromveckan och vi har därmed börjat med de så kallade smaksensationerna (troligen mer kända som smakportioner men Livsmedelsverket rekommenderar sen ett par månader tillbaka kryddmåttsstora smaksensationer till att börja med).

Hursomhelst. Superexalterad gled jag på självaste månadsdagen in på ICA Bonden och stod vid hyllan och vägde mellan Banan & äpplepuré och Spätta & potatispuré. Jag utgick från mig själv och tänkte att jag hellre skulle välja fruktmos som mitt livs första smaksensation snarare än fiskmos. I samband med vår (=föräldrarnas) indiska lunch öppnade vi nästan andaktsfullt burken, doppade skeden i det vitgula moset och petade in i Miras mun. Det som dock var mest sensationellt i situationen var nog inte smaken, utan hur skeptisk Mira kunde se ut. Mamma var även sensationellt uppmuntrande, på gränsen till manisk, och sensationellt mycket puré hamnade på Miras fingrar, på nanbrödet och på pappas halsduk.

Men skam den som ger sig. Idag bjuder köket på katrinplommonpuré med en touch av päron.

 

Barnvagn + julhandel = match made in hell

Idag bäddade jag ner tomteklädda Mira (jamensåsötattjagsmällerav) i vagnen och dundrade in till stan. Innan kl 12 lär det ju inte vara så mycket folk, tänkte jag och anlände till T-centralen 11.47. Tjena. Blev översprungen och tacklad innan jag ens kommit igenom spärrarna. När jag inte trodde att det kunde bli trängre svängde jag in på Åhléns. Lustigt, för idag var tydligen alla på Åhléns. Alltså alla. I tre timmar var jag där. Två timmar spenderades i restaurangen, 20 minuter i olika rulltrappor och under resterande 40 minuter ockuperade jag ett provrum där såväl amning som blöjbyte ägde rum. Chockskadad kom jag sedan ut med noll julklappar inhandlade och en bajsblöja i handväskan.

Aldrig igen. Det får bli en get från Actionaid eller en stjärna från Rädda Barnen istället.

 

Go go go!

Jag hör Försvarets reklamspot som snurrar på Spotify och kan inte låta bli att spinna vidare på ämnet: ”Har du det som krävs?”, yada yada.

Det kan ni ge er fan på att jag har. Jag och alla andra småbarnspäron för den delen.

När jag slits upp ur halvslummern av ett Malteskrik i nattmörkret brukar jag låtsas att jag är en jävligt slipad elitsoldat, en av två i den enda bataljonen som kan klara just det här uppdraget. Skyddsobjektet som ligger och vrålar i rummet intill måste få mat, eller vad som helst som får objektet att somna om. För rikets och allas vår säkerhet, kan jag lova.

Först när objektet ligger och snusar gott i sin nallebestyckade spjälsäng kan jag återvända till basen. Jag tar av mig hjälmen men har lärt mig sova i stridssele, man vet ju aldrig när signalen går nästa gång.

Jag vill inte gå så långt som rapparen Petter som sa att skaffa barn är som att ge sig in i ett finskt vinterkrig. Men det är ju helt klart ett annat sätt av leva.

 

Mamma lyfter en häst

Idag var det min (Sofias) tur att hamna hos sjukgymnasten. Anledningen är en inflammerad rygg.

Tänk dig att du lyfter ett paket på åtta kilo ungefär 40 gånger om dagen. När paketet har en kris måste du hålla det tätt intill kroppen och sjunga för det, långa stunder i sträck. Du lyfter alltså 320 kilo varje dag. Det är en liten häst. Jag lyfter en liten häst varje dag.

Nästa sommar kommer jag kunna åka runt i folkparkerna med mig själv. Kom och se, gott folk, Den Ledbrutna Kvinnan med Puckelryggen! Men det skulle nog dryga ut föräldrapengen i alla fall.

 

Vinnaren är…

Idag satsar Mira på att slå rekord. Då grenarna i vilka en fyramånaders bebis kan slå rekord är något begränsade, satsar Mira på att bajsa flest gånger på kortast tid. I fyra månader har hon övat och idag verkar hon ha toppat formen. Startskottet gick kl. 08.30 och sedan dess har hon levererat inte mindre än fyra bajsblöjor av varierande massa. Vi pratar alltså en snittfart på 1 blöja/h. En oerhört stark prestation av en 6,3 kilos bebis! Grattis Mira!

Hörde jag bragdguld?

 
 

Plötsligt händer det

Gårdagens inlägg från mig uteblev, ty jag var i chock hela kvällen.

Vi gjorde en dagsutflykt till min hemstad och allt gick… bra. Malte ställde inte till en enda scen på hela dagen. Inte i trafiken, inte i julhandeln. Inte någonstans.

Jag hade ju börjat vänja mig vid att vara mamma till den tjocke i Baksmällan – han som ställer till alltihop och som det inte går att prata vett med. Han som försätter de andra i ganska jobbiga situationer. Men nånting hände och ja, det är bara att tacka och ta emot. Imorgon lär det ha vänt.

 

Bakis med bebis

Idag är jag är en småsorglig figur. Att blanda rödvin, kaffelikör, Seve Fournier, sherry och mousserande kändes helrätt igår. Idag, med lite perspektiv på det hela, var det inget annat än vansinne.

Ska sätta i mig ett halvt kilo fried rice och ännu en ipren och hoppas på underverk. Sen, om jag orkar, ska jag tvätta bort mascaran under ögonen.

Den nötta frasen ‘jag ska aldrig mer…’ dyker upp i mitt luddiga huvud men så inser jag att det är ju julfest på fredag.