Vårskriket från Enskede

Mm, det är möjligt att det ljöd ett vårskrik över Stockholms söderförorter i morse. Och det var väl inte direkt för att välkomna våren, utan för att icke-välkomna det dagliga tjafset som kännetecknar morgnarna hos familjen Krupa Syllner.

Jag vet att jag har beklagat mig över detta förut, men det fortgår alltså.

Kasper, hushållets yngsta ”förmåga” har ett rätt uselt morgonhumör och vill bli runtburen. Att bära på 12 kilo kränkt mansbebis gör det cirka omöjligt att klä på sig och göra sig i ordning vilket minskar effektiviteten på morgnarna med omkring 3000%.

Morris vill bråka, det är vår senaste (förmodligen felaktiga) slutsats. Nästan varje morgon kommer mansbarnet på något att gräla om. Idag ville han prompt spela fotbollsspel på Xbox, trots att VI ALDRIG SPELAR ELLER KOLLAR TV ELLER IPAD PÅ MORGNARNA. Men just idag kl 07:04 tyckte Morpan att det var ett strålande tillfälle att försöka omförhandla denna gyllene regel, trots att han mötte massivt motstånd från start. Och sen var det så att säga STORA KÄNSLOR i omlopp för återstoden av morgonen.

Mira är väl inte direkt muckig, men det är inte heller glatt. Mira tycker att det mesta är orättvist, till exempel det här med att man måste klä på sig OCH äta frukost. Så hon hittar istället 7000 andra grejer att sysselsätta sig med. När man för sjunde gången ber henne ta på sig kläderna, hittar hon en piprensare som hon akut måste pyssla ihop typ ett stall med. I färd med att sätta på sig strumporna MÅSTE hon istället skriva ett litet, litet brev. Och, något som är konstant är sången. SÅNGEN. Hon sjunger/låter hela tiden. Johan och jag får liksom panikskrattattacker mellan varven för att det alltid sjungs ljudligt. Just nu är repertoaren hyfsat begränsad och hon pendlar mellan Habibi och soundtracket till Netflixserien Soy Luna.

Idag var dock ursäkten en annan, nämligen att hon TVUNGET skulle läsa den förvisso underbara boken Bara rumpor av Annika Leone, men TAJMINGEN, Mira. Tajmingen. Vi måste jobba på den (och ni måste köpa boken, barnen (och jag) tycker den är så sjukt bra!)

Så, när jag stod och tvättade ansiktet ackompanjerat av mansbebisjämmer och ett konstant hängande i mina mjukisbrallor, samtidigt som Morris skrekgrät om oförätten i att han inte fick spela Fifa och Mira prompt skulle läsa klart boken, tittade jag mig i badrumsspegeln och tänkte ärligt: Tessan, nu har du två vägar här – att bli Kalle Anka-arg och vråla åt barnen att de måste skärpa sig, eller att andas ett par gånger och be dem civiliserat, ännu en gång.

Jag valde spår 2 och andades ett par gånger och hann tänka att ”det här hanterade jag minsann bra”. Sen kommer ytterligare ett vrål från Morris, insikten om att Mira inte har fått på sig ett enda plagg och Kasper som fortsätter sitt gnäll.

Raskt byter jag till spår 1, med en närmast imponerande sömlöshet. Jag stövlar ut ur badrummet och gastar åt barnen att ”NU FÅR NI FANIMEJ SKÄRPA ER (JAPP, SVORDOM) JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT (JAPP, SVORDOM IGEN) PÅ DETTA TJAT OCH TJAFS VARJE MORGON.” Sen gapar jag ut kommandon – ”Mira, klä på dig NU! Morris, sätt dig vid frukostbordet NU! Kasper, låt mamma VARA!”

Stämningen blir 0% bättre men barnen gör åtminstone som jag säger. Jag mår 0% bättre men får i alla fall klä på mig i fred.

Behovet av nya morgonrutiner är uppenbarligen lika akut som Miras pyssel och Morris tv-spelande.

24 kommentarer

  1. Hahahaha tack för detta. Igenkänningen är total. Jag väljer oj so icke glädjens väg alltför ofta nuförtiden men faaaan vad ungarna kan vara störiga ibland alltså! 😫😑😂

  2. Kristina Hult

    Hade exakt samma morgon som du! Trots att det bara var ett av barnen som skulle iväg idag var det tvunget att muttras och tjuras precis då, när vi egentligen skulle sitta i bilen. Denna moder försökte idag inte ens djupandas utan gick direkt på vårskriket (inklusive diverse valfria svordomar) yepp- mother of the year again! NOT

  3. 😂 vet inte hur många svordomar jag lärde barnen vid nattning ikväll 🙊 fattar inte att jag inte kan behärska mig. Dottern känner sig kränkt av dessa mothugg och surar högljutt. Lillebror härmar (glatt dock). Humöret eskalerar ytterligare och nattningen går knappast fortare…

  4. Jösses vilken igenkänning! Vad fan är grejjen liksom?!?! Även kiddosarna borde ju börja känna igen mönstret liksom…vardagar innebär förskola som innebär kläder etc etc och ändå är det som att de aldrig varit med om det hela förr! GAAAAHhh

  5. Det här är det mest befriande och självhjälpande jag någonsin läst. Min ångest över att tappa det på min 1,5 åring känns genast berättigad. Inte ångesten alltså, utan det faktum att jag tappade det!

  6. Jag skrek åt vår femåring idag då han för miljonte gången inte ville klä på sig för att gå ut. Kränkt som tusan var han. Han vet ju precis vad som triggar mig också. Tycker att jag som vuxen borde bete mig bättre och inte ta till skrikandet men det händer om och om igen. Har någon en klok lösning är jag all ears.

  7. Stor igenkänning!

  8. Så skönt att läsa att man inte är ensam 😂👌 Man borde få guldmedalj bara genom att ta sig ut genom ytterdörren med 3 barn. 😅

  9. Marie Jensen

    Japp, den där kan vi! Plus att därefter mer eller mindre sparka och skrika barnen ut ur huset och iväg till skolbussen.. Typ UT-UT-UT skynda er, spring för h-e! Hej då, mamma älskar er, ha en bra dag!

  10. Tack. TACK. Tack tack tack TACK! För att du skriver det du skriver och får en att känna sig lite mindre ensam. Mvh en annan trebarnsmor som ibland (ofta) fantiserar om att rymma hemifrån.

  11. Vi har detta senario både morgon och kväll vidd läggning. När jag har pms som idag, blir allt ännu värre så klart. Känner mig som värsta sämsta morsan. Bara tjat och gnat. Mycket av skället är befogat men inte allt. Jag är utmattad och hittar inga andrum… Och livet och barnaåren rinner mig hur händerna dränkta i tjat och skäll. Tyvärr.

    1. Du låter lite uppgiven… Skickar en kram din väg, eller ännu hellre en Stövelbärs

  12. Hööööög igenkänning. Blir fan GALEN på min stora som låter jämt. Sjunger, nynnar, rimmar, småpratar, vrålar, frågar och pratar, pratar och pratar. Och så den lille som är helt galen. Blir vansinnig på pappan i familjen hyfsat ofta också. Mamman är den enda normala (eh). Ändå funderar jag så starkt på en trea? Är jag kanske lika koko som resten av familjen? Troligtvis.

  13. skäggmurvel

    Det är ju EXAKT som hemma hos oss.

  14. TACK för att du delar med dig! Vår 6-åring pratar eller sjunger HELA tiden. ”Så gulligt” säger folk men NEJ vi håller på att bli galna. Får skavsår i öronen. Kan inte tänka klart en tanke. Försöker djupandas och välja glädje men…
    3-åringen blir lika förvånad och arg varje morgon han måste klä på sig. HUR är det möjligt?

  15. TACK för detta! Exakt mina morgnar alldeles för ofta, fattar inte att man inte klarar att behärska sig bättre och varför fattar inte barnen att gör dom bara som mamma säger så är vi alla glada?! 😝

  16. Ingenkänning på delar av det, mest troligen på ditt vrål = mitt eget, när jag 1 av 15 morgnar skulle lämna. Hos oss låg det på pappans lott att lämna och jag tror att det var tur det, för barnens och min egen skull. Tyckte det räckte med de morgnar när jag var föräldraledig 😂 Sen gick jag innan någon vaknade….

  17. Tack!
    För ditt ärliga inlägg och alla igenkännande kommentarer.

  18. Asså, är så GLAD att det finns fler som mig 🙌🏽 Och att mina ungars ‘egenheter’ snarare är egenskaper de flesta barn har 😄

  19. Haha, tack för detta inlägget! Våra mornar är ungefär likadana… Känns hopplöst fast man VET att det kommer gå över. Blir alltid glad av att gå in här och läsa inläggen och alla härliga kommentarer! Kram till er alla ❤️

  20. Dessa vårskrik som inte går att hejda! ”Idag är en dag då jag inte ska höja rösten eller skrika..” har nog inte hänt. Än. Kul när jag med hög röst sa till min 7-månaders att ”SNÄLLA, SLUTA GNÄLLL NU, JAG BLIR GAAALEN” och 3-åringen kommer springande och säger till mig att prata i ”trevligare ton till lillebror, för han är så liten och förståår inte”. Då skämdes jag rejält. Älskade storebror som beskyddar. Själva faaaaan att jag inte kan behärska mig, tänkte jag…

  21. Sån igenkänning! Vår lösning har varit att lämna varannan dag och hämta varannan dag. Förstår såklart att det är helt omöjligt I massor av yrken men vi har lyckats pussla in det så och det har räddat mig många gånger att åtminstone varannan dag kunna smita iväg innan de andra hunnit påbörja de dagliga konflikterna. Kan erkänna att en kass morgon med barnen lätt förstör hela dagen eftersom så jag känner mig så.. Kass.. Kidsen verkar dock ha släppt det snabbt och enligt personal varit glada efter lämning. Det sägs att det blir bättre!

  22. Min bästa(?) är när jag en morgon tappade det helt i bilen, då hade vi ändå tagit oss ända dit, och fullkomligen hårblåsvrålar till dottern drygt fyra, ”SLUUUTA!!!” (gnälla). Hon tittar upp med skräckslagen blick och darrande underläpp: ”mamma lähäskigt”. Inte ett av mina stoltaste ögonblick som förälder…

    1. Hormoner & Hemorrojder

      Hahaha! Att de kan väcka sån vrede, de små liven.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *