Skärmpaus, minsann!

Vecka 11 2019 kommer att bli historisk på så vis att det blir en skärmfri vecka i familjen Krupa Syllners liv.

Och, nej, är ni galna, klart vi inte fimpar mobilerna helt. Jeez. Men, under familjetid vecka 11 kommer mobilerna att användas restriktivt (vad detta innebär är inte helt spikat än, heh) men det stora i denna SATSNING (well…) är alltså: noll sekunder iPad. NOLL.

Detta på förekommen anledning – ni känner ju till Minecraftmisären? Det har gått upp och ner sen dess men det mest slående i det hela, utöver hur beroendeframkallande spel är, är vår tids enorma tillgänglighet, och vad det gör med oss och vår förmåga att välja och framförallt, hänge oss till något. Mira är inte riktigt lika pundig som Morris, men hon slentrian- och tristesskollar en del vilket bara känns så….passivt.

OBS igen! Gud, det finns så många sidor av detta. Jag är verkligen inte en skärmmotståndare per se, det finns så himla mycket bra, vettigt, kreativt och stimulerande att ta del av. Och jag förstår att de, precis som vi vuxna, bara vill zona ut och slökolla på nåt efter en intensiv förskole-/skoldag. Men den sopiga aspekten är ju passiviseringen, som att de (i alla fall våra barn) liksom glömmer bort allt annat som faktiskt finns att pyssla med. Vi får verkligen veva igång maskineriet (ibland med hjälp av lite uppbubblande vrede) för att få dem att rita/bygga/klättra/pyssla/dansa/whatevva.

Men åter till tillgängligheten. Och där är vi vuxna och våra barn precis lika hopplösa. På samma sätt som vi flipprar bland ett enormt utbud hos streamingtjänsterna (japp, vi har alltså Netflix, Viaplay och HBO Nordic hemma) – väljer en serie, ger den ett avsnitt eller max två, innan vi jagar vidare efter något annat som kan ge oss en mer omedelbar tillfredsställelse. Vi har fler påbörjade serier än intorkade makaroner i mattan (och det konsumeras mycket makaroner i detta hushåll, I’m telling you).

Klart att man då inte kan förvänta sig att barnen ska fixa det bättre? När Morris scrollar runt i AppStore och hittar en miljard olika spel, känns det ofta som att han liksom samlar på spel, snarare än att faktiskt vilja spela dem? Han vill hela tiden hitta ett nytt, utan att egentligen har spelat de han har. Suget efter att hitta nyare, bättre, coolare, trumfar viljan att dyka djupare, lära sig mer och bli bättre (och visst, nu ska vi inte glömma att han trots allt inte har fyllt fem än). Och han kom på sig själv för ett tag sen när han spelade Minecraft och hittade in i butiken där man bland annat köpa olika världar. Nästan i desperation gapade han:

-MEN KAN DE SOM JOBBAR MED MINECRAFT SLUTA GÖRA VÄRLDAR SÅ JAG INTE BLIR SUGEN PÅ ATT KÖPA VÄRLDARNA!

Så sjukt gulligt OCH insiktsfullt av den lilla aggressiva gamern.

Och jag förstår ju att det blir svårhanterligt för en 4,5-åring. Och jag förstår också att den som kan och bör hantera detta är – moi (en återkommande grej i föräldraskapet, det där). Och Johan såklart (underförstått). Vi har kommit överens om att han får köpa en ny värld i månaden – en överenskommelse som i vissa stunder är mycket väl godkänd, för att i andra, lite mer stormiga ögonblick utgör en anledning till att det meterhöga gossebarnet ska flytta hemifrån med omedelbar verkan.

En annan grej som gör hela skärmsituationen knepig, är vår ombytliga inställning. Jag läste bara någon blänkare på Facebook, minns inte avsändaren, om just föräldrars tveeggade förhållningssätt till skärmar. När de avlastar en situation – säg, om kompisar är över och man vill ha lite lugn och ro för att kunna prata (hyfsat) ostört – då är iPaden hyllad och självklar, medan den andra stunder, när vi vuxna helt enkelt inte tycker att den fyller en (för oss) viktig funktion, är något vi dömer ut och ifrågasätter. Återigen – klart att det inte blir lätt för barnen?

Hursomhelst, nu provar vi med en skärmfri vecka och ser hur det känns efter det. Lovar att återkomma med rapport om de LIVSOMVÄLVANDE RESULTATEN.

Sätter ribban lite lagom högt.

Barnen kan, istället för att förlusta sig med iPaden, till exempel städa. 

15 kommentarer

  1. Vi har skärmfria veckor några gånger om året, senast i december så snart är det nog dags igen. Det vi märker är ju att barnen i vanliga fall ständigt frågar ”får jag spela?” När man då säger till exempel ”Ja, efter lunch kan du få det” så blir dom helt handlingsförlamade och istället frågar var femte minut om det är lunch snart.
    80% av konflikterna mellan våra tre barn handlar om skärm/tv.
    ”Han har valt program varje gång denna veckan!” Eller ”varför fick han spela 10 minuter mer än mig!?” Och så vidare.
    Under de skärmfria veckorna upphör dessa konflikter helt. Det kräver ju en del extra av oss vuxna, som ska vara med och spela sällskapsspel eller sitta och pärla, men app på värt det!
    Och tro det eller ej, men barnen protesterar inte alls när skärmfria vecka kommer på tal. De kan till och med be om det! Så go for it, håller tummarna att ni kommer ut på andra sidan utan skilsmässa eller besök på psyk 😆

    1. Hormoner & Hemorrojder

      Vår iPadfria vecka är nu över (men sannolikt förlängd på obestämd tid) – jag är SÅ förbluffad över att de inte frågade om paddorna under veckan som gått!? Kanske nån gång i början av veckan men sen noll. Helt otroligt!

  2. Önskar er lycka till!
    Läste om en studie där alla barn i en skolklass (typ låg/mellanstadiet) fått avstå skärmar i en månad. När månaden var slut visade det sig att det var främst föräldrarna som haft problem under månaden. De hade ju behövt engagera sig mycket mer i sällskapsspel, målande, bakande, bygga kojor/lådbilar etc. vilket de inte alls var vana vid. Dessutom lekte barnen mycket mer med sina syskon utan skärm. Så hoppas att du och Johan får en trevlig vecka 😉

  3. Blir väldigt inspirerad att testa skärmfri vecka här hemma också. Men, måste ifrågasätta det här med att det automatiskt kräver mer av oss föräldrar. Måste det göra det? Jag menar, går vi inte i vår egen fälla om vi gör barnens brist på initiativ till vårat problem? Är det inte meningen att de ska få uppleva hur det är att ha ”tråkigt” för att därmed efter hand komma på annat att göra (typ pärla, byggs koja, sparka på en boll)?
    Missförstå mig rätt, lite extra föräldraengagemang är säkert fantastiskt värdefullt. Men jag ser risken att vi (eller ok: jag) plötsligt utan att tänka efter förvandlas till fullfjädrad Curlare bara för att rädda läget.
    Med 3 små barn och heltidsjobb känns annars en skärmfri vecka typ orimlig. 😱

  4. Vi körde några internet-fria månader för ett par år sedan när barnen var typ 2 och 5. Tröttnade på att det hela tiden skulle kollas och tjafsas så ”internet har gått sönder, så synd!”. Julkalendern var det enda som fungerade (de var för små för att fatta orimligheten i detta då… ;)). Och så kunde de ju spela några av de spelen som fanns nedladdade på paddan, men det lockade inte så där jättemycket. Det blev oändligt mycket bättre stämning hemma, de lekte mycket mer och var på bättre humör. Så jag kan bara rekommendera! Jag upplever nog inte att man som förälder måste aktivera barnen hela tiden, men vi gjorde helt klart mer grejer tillsammans, vilket ju bara var kul. Ska genast ta en funderare på det här med skärmfria veckor och vad det skulle innebära i dagens läge! Lycka till!

    1. Jag tycker inte att man automatiskt ska göra allt med kidsen. Jag växte upp med fyra syskon och vi fick knappt se på TV alls och med bönder till föräldrar så spelades det bara familjespel på helgerna. Det var alltså bara att roa sig bäst man kunde 🙂 Hörde av en psykolog en gång att alla normalfriska barn hittar på något att göra efter en viss tid, bara man lugnt försätter förklara att man inte vill leka med dem just då.

    2. Hormoner & Hemorrojder

      PROVA! Kvittrar jag efter denna iPadfria vecka, hehe. Vi har ju jämnåriga barn och för oss (obs, kan enbart uttala mig för vår lilla liga såklart) har det varit REVOLUTIONERANDE!

  5. Vi har sedan i höstas gjort detta upplägg med våra barn (3 och 5) att på morgonen är tvn på, de får titta ca 45 min om det är vardag, sen slås tvn på igen kl 18 (kommer hem kl 15) och de får titta som längst till 19 då det är läggdags. Paddan har vi plockat bort helt och hållet. Jag upplever det som att barnen är lättsammare nu, det är mindre tjafs på eftermiddagen och de frågar inte ens om tv. Det lärde de sig ganska snabbt. Men de drar igång och leker, ritar, pysslar och bygger. Det är fantastiskt kul att se deras fantasifulla lekar.
    Men naturligtvis har vi undantag när det är vab osv, då rullar filmer när de vill det.

    Lycka till

    1. Vi kör exakt samma koncept! 😊

    2. Hormoner & Hemorrojder

      Precis såhär upplever jag att det är nu efter denna iPadfria vecka! Lättsammare, lugnare och mindre tjafs överlag. Sån WIN!

      1. Ja och att det skulle vara så enkelt, är jag fortfarande förbluffad över såhär ett halvår drygt senare.
        Tror verkligen vi gör barnen en stor tjänst, de får vara barn, leka och jag märker verkligen hur deras fantasi utvecklas.

  6. Oj, så präktig jag känner mig. Och väldigt förvånad. Har läst kommentarerna och bloggtexter. Tittar barn verkligen på TV så mycket?!?! Varje dag? Våra barn (3 och 5 år) kollar på tv varje fredagskväll när hela familjen har fredagsmys. I övrigt, i princip inget. Såklart undantag vid VAB o sånt. Men aldrig att de sitter vid TVn bara för att vi vuxna ska få lugn o ro. (Nån padda har vi inte o mobilerna används inte av barnen).
    Våra barn pysslar, leker med grannbarnen och ”hjälper” oss att städa eller laga mat.
    Undrar, varför kollar barn på Tv på morgonen? Är det inte bättre att de får sova lite längre istället?
    /präktig och antagligen trög mamma

    1. Våra barn ser inte massa på tv för att vi låter dom göra det, dessvärre ligger problemet i att dom automatiskt går dit hela tiden! Vi har sagt att dom inte får se på tv på vardagar på morgonen, men dom vaknar före oss och smyger dit! Då snodde vi kontrollen. Tyvärr glömmer vi att gömma den på kvällen hälften av morgnarna…
      Stora killen som är 11 får vi tjata på heeela tiden att han ska stänga av. Han skulle sitta där all vaken tid annars. Så vi stänger helt sonika av. Direkt efter frukost på helgerna är han där igen, trots att han suttit där 2 timmar precis (Han vaknar tidigt och smyger upp). Vi blir arga och stänger av, har diskussionen IGEN om att vi inte ser på tv hela dagen. Han går runt och gnäller i 30 min över att han inte har nåt att göra, sen sitter där igen och vi får bli arga och stänga av. Och så håller det på. Det smittar ju av sig på de båda små som också hänger där hela förbannade tiden. Jag har lust att slänga ut hela tv:n…
      Du har tur som har barn som kan aktivera sig utan, njut av det och tänk inte på att du skulle vara ”präktig” på nåt sätt. Tänk istället att dina barn får möjlighet att utveckla förmågor som är omöjliga att utveckla vid ett passivt tv-tittande dagarna i ända.
      Heja dig och dina barn!

    2. Det handlar nog mest om vilka rutiner man hamnar i lite av bara farten. Jag har liknande dig. Inget internet före man blir 9/10 ? Padda när man är sjuk. App om det är semester och vi har mycket tid att vänta, resa. I vardagen max en timme TV/dvd. Och inte alla dagar! Sedan säger jag bara till: lek… mamma är upptagen. Det fungerar. Ibland säger jag vad man kan göra som pussel, sy, städa ! eller bygga. Eller vad vi ska göra senare för att liksom hjälpa till att mäta tiden. Sedan ska vi cykla och baka… Nu är det ”fri lek”.

    3. Jag har två barn, 1 och 4 så det är ju 4-åringen här som gillar tv och padda. Jag är själv med dem på morgnarna så han får äta sin frukost vid barnprogram undertiden jag byter blöja o klär på bebis och sen ansluter o ger lillen frukost. Efter förskolan brukar han vila i soffan ungefär en halvtimme med tecknat eller spelar på sin iPad, sedan leker vi tillsammans o lagar mat ihop osv. Helgerna eller om vi är lediga har han bara ipaden en stund på kvällen eller om han vill en stund på dagen. Vi är ute två gånger om dagen o går mkt, leker och är generellt ”hurtbullar”, så jag tycker inte alls det är ett problem att han gillar tv/iPad eller har dagar då det även blir väääldigt mycket av den varan. Det jämnar ut sig i långa loppet så länge man är medveten och uppmärksam på att få med alla delar. Han lär sig språk, övar reaktionsförmåga, lär sig om oändligt mycket via ipaden också!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *