Minecraftmisär

Eländes elände: Morris har börjat spela Minecraft.

*alla drar synkroniserat efter andan*

Eller såhär: det i sig är ICKE problemet. Faktum är att jag initialt tyckte att det var toppen – Minecraft känns som ett roligt, öppet, utforskande spel med stort kreativt svängrum.

Problemet är snarare Morris 1. besatthet av spelet 2. oförmåga att förstå spelet fullt ut
3. känslostormar kopplat till spelet och nyss nämnda oförmåga

Det är alltså första gången på 4 år och 9 månader som Morris verkligen har fastnat för något – det i sig gjorde mig också glad till en början. Så fint att se honom försjunken i något helkul.

Men underbart är som bekant kort och nu har vi kommit till en punkt där vi inte riktigt vet hur vi ska hantera situationen.

Ja, ni gissade rätt. DET KANSKE NI KAN LÖSA???

Det som alltså händer just nu är att Morris tänker på Minecraft all vaken tid. Han vaknar på morgonen och vill spela innan föris, något vi tillsammans har kommit överens om att vi inte gör. Trots det blir 8 av 10 morgnar lika trevliga som stämningen i en SD-tråd på Facebook pga att han alltså inte får spela. Vår överenskommelse är lika mycket värd som

När han sen får spela, efter förskolan, går det jättebra vissa stunder, för att sekunden senare haverera totalt. Och jag FÖRSTÅR verkligen frustrationen – det känns egentligen som ett spel avsett för något större barn, just för att instruktioner osv kräver att man kan läsa samt att vissa moment i vissa världar dessutom är på engelska.

Och jag vill poängtera att jag GÄRNA sitter med Morris och spelar – jag tycker själv att det är kul och jag märker att det på många sätt är roligt, kreativt och utmanande. Problemet blir när jag påminner Morris om att världen snurrar runt omkring vilket kräver att jag lämnar Minecraftsfären för att exempelvis byta en bajsblöja, fixa mat eller – ve och fasa – att jag måste gå på toa för egen del. Stöter han då på minsta patrull i spelet blir det VANSINNESSTÄMNING i hemmet. Likadant när man ber honom pausa för att det har blivit dags för middag.

Och jag förstår situationen: impulskontrollen brister, känslorna svämmar över och han kan helt enkelt inte hantera spelsituationen. Jag kan verkligen relatera till vanmakten och frustrationen NÄR DET INTE GÅR ELLER MAN INTE KAN LÖSA NÅGOT. Och samtidigt – jag KAN inte heller vara jourhavande spelkompis konstant. Och jag vill inte heller, för den delen.

Överlag är jag emot förbud, jag tycker det är så mycket mer konstruktivt och trivsamt för alla inblandade om vi kan komma överens och kompromissa. Men i det här fallet vet jag inte om det går? I lugna, behagliga stunder när allt flyter så vet Morris precis vad som gäller, så det är inte där problemet ligger. Det är ju hanteringen av känslor som brister (vilket inte är konstigt när man är 4 år och 9 månader).

Just nu känns den enda vettiga lösningen som att pausa spelet för ett bra tag framöver. Eller finns det bättre sätt? Hur hade ni gjort? Har någon stått inför samma problematik? 

Tur att han är lika vansinnesgullig som vansinnesarg.

24 kommentarer

  1. En annan mamma

    När mina barn var 4-5 år så spelade de Toca Boca Builders – ett spel som lite påminner om minecraft men som vänder sig till mindre barn. Du kan ju introducera detta spel och se hur det mottas.

  2. Min 5,5-åring spelar också minecraft och älskar det. Från början kunde han knappt fatta kopplingen mellan datormusen och markören på skärmen och nu kan han skapa världar och konstruera städer i det där spelet. En helt otrolig inlärning baserad enbart på hans egen motivation och viljestyrka att klara av det. Älskar att se den sidan hos honom och älskar minecraft för att det spelet lockar fram detta hos en unge som i andra situationer ibland ger upp och gråter eller blir superarg för minsta motgång. Bästa sättet för honom att lära sig spelet har varit att köra i ”Creative mode”. Då kan man bygga och har allt material och monstren jagar en inte. Det tar bort hetsa, döda, vinna-momentet i spelet och utvecklar fokus på bygga, tänka , konstruera.
    Angående reglerna så har vi betsämt, som ni, att man inte får spela på morgonen, man måste vara ute minst en timme om dagen, man får inte spela mer än 30 minuter/tillfälle (det går av sig självt än så länge, han orkar inte mer än så, jag säger till honom när det är dags om han inte redan slutat, här kan jag kompromissa med några minuter om han vill göra färdigt något), han måste alltid fråga innan han går och spelar. Följs inte reglerna så blir det spelpaus en dag (enorma protester men avledbar t ex med utelek). Han spelar på pc. Jag sitter sällan med, det har jag inte tålamod till men jag kommer och tittar när han vill visa vad han byggt t ex. Lillebror på 1,5 år bidrar ofta med att gå in och stänga av datorn, vilket givetvis resulterar i allmän munterhet….

  3. Barnpsykolog

    Barnpsykolog: pausa i 3-6 månader, testa sedan igen. Aktiviteter som leder till kaos o lidande för barnet o familjen runtom funkar ju helt enkelt inte. Sen tycker jag ni ska begränsa speltiden ordentligt då hans hjärna fortfarande är så outvecklad, 30-45 min om dagen max blir mina two cents. Lycka till 🙂

    1. Bupdoktor: håller 100% med. Blir det bråk och aggressivitet kring spelandet -då är det paus som gäller.

  4. En tanke är väl helt enkelt: varför inte bestämma att Morris får spela en timme lördag eller söndag då ni är två vuxna hemma och man kan ge Morris den tiden helhjärtat?

    Vi har tre barn och jag (som fortfarande ammar och har ett litet barn på mig stor del av dygnet) känner att det är superviktigt, både för de stora barnen och mig själv, att vi kan få en stund för oss själva för att läsa bok, snacka, titta på bilder, shoppa lite. Så vi passar på att verkligen ordna det på helgen. På vardagar flyter liksom livet på ändå. Och jag märker att barnen uppskattar det enormt att få full uppmärksamhet utan att bli störda mitt i!

  5. Våra har börjat när de var ca 6 år (det är då de flesta där vi bor verkar börja rent allmänt).

    I början har de mest fått bygga världar för att förstå spelet. Ena barnet gick över ganska snabb till själva spelande och andra barnet älskar mest att bygga världar ännu.

    Däremot så är vi nog ganska hårda med att de sitter ca 30 minuter (undantag finns, speciellt om det är kompisar här).

    Märker att de lär sig mycket av att sitta med en kompis faktiskt, dock vet jag inte om det funkar när man är typ 5 år… Själv klarar jag tyvärr inte av programmet utan att bli fullkomligt åksjuk.

    Så mitt tips är att dra ner spelandet ett tag och börja bygga världar. Och grymmetipset: Låna Minecraftböcker på biblioteket och läs på kvällarna, och ha dem vid datorerna när ni sitter där! Där har mina barn lärt sig mycket!

    (Jo, de tittar en del på youtubefilmer också, men jag tycker de är lite väl hysteriska…)

  6. Jenny västerås

    Sonen har spelat minecraft på paddan i ca 2år (är nu 7 så sen han var 5).
    Vi kör i creative mode, fridfullt och platt värld. Vi tar även en screen shot där han börjar bygga då det är väldigt lätt att ”vandra iväg” o sen bryta ihop för att man inte hittar sitt bygge.. Vi har inga förbud, men läxor osv ska skötas annars minskar ju automatiskt tiden man kan använda paddan… Vi har testat på datorn och det var mkt mer avancerat så den delen börjar locka men avvaktar nog lite till.. Appen ”Timstock” är fantastiskt bra OM ni vill tidsbestämma användandet, då ser barnen tiden i form av prickar (här har vi fysiska varianten). Alla lycka till och hoppas du får massa bra tips för jag upplever en mkt positiv utv hos min son både med fantasin, språkutveckling (vill lära sig läsa orden) och stolt över sina byggen!

    1. Jenny västerås

      Viktigt vid screen shot att kordinaterna syns uppe i vänstra hörnet annars är screen shoten ganska värdelös 😉

  7. Vår sexåring kör i Creative mode. Älskar att bygga, och skapa, men är inte förtjust i att bli jagad av monster så kreativa läget är toppen!! Och böcker som ovan tipsade om är toppen.

  8. Min son är 7 och vi hade precis samma situation! Han började med MC när han var 6, min son är intelligent och känslig. Vredesutbrott, total isolering och väldigt snabbt beroende, som knark verkade det. Om han inte fick det (spelet)blev han helt galen. Jag kände inte igen min son. Jag tror att minecraft är för instensivt, någon sade att 10 år skulle vara en passlig åldergräns för dessa typ av spel!! Jag bestämde mig för att vara den vuxna personen och förklarade varför jag inte vill att sonen spelar mera. Han förstod och återgick till sitt vanliga jag. Leker mycket mera nu, frågar inte mera efter det och lyssnar igen på mig. Han spelar inget annat just nu heller för jag märkte natt han blev överstimulerade. TV tid en timme/ dag och ibland lite schack på telefonen, thats it❤️❤️Det går så bra nu, så vi håller det så här. Lycka till!❤️

  9. Helena Paues

    Vi har tydliga scheman för i vilken ordning man gör saker på morgonen (spela är inte en av dem) som kompromissats fram under lång tid. Men 10-åringen funkar inte alls om han inte har ram/schema att förhålla sig till. Stora utbrott när man måste avbryta. Han får spela tex innan maten. Då sätter vi klockan eller säger ”du måste sluta när maten är klar”. Inte ovanligt m utbrott då heller men då har vi vuxna iaf en regel att hålla oss i.

    Jag älskar att han fortfarande gillar Minecraft. Han spelar m olika vänner på olika sätt/i olika mode. Och de kan ägna lika mkt tid åt förberedelser om VAD de ska konstruera som att faktiskt bygga. Så coolt. Med det sagt så jag jag låna ut en lärare om ni behöver komplettera kunskaperna.

  10. Helena Paues

    Alltså jag skriver som en kratta! Vi har scheman. Överenskomna tillsammans. 10-åringen funkar dåligt utan ramar. Men ändå ingen garanti för att det inte ska bli utbrott.

    Så. Nu mer tydligt.

  11. PS. Min son spelade också alltid creative mode och byggde olika slags världar, men det var ändå för mycket för honom. . Han älskar art bygga men han mår bättre av att bygga lego 🤩

  12. En till med minecraftbarn

    SKÖNT att läsa detta då vår 5-åring är besatt av minecraft. Jag gjorde misstaget att visa att man även kan kolla minecraft storymode på youtube. Vad du än gör, låt inte ungen veta att man kan kolla minecraft på youtube! Jag vill inte förbjuda heller men har tillsammans med honom kommit överens om att när han vill spela (vilket är varje eftermiddag), ställer vi en timer. Det är liksom enda sättet att få honom att snappa ur minecraftsfären. Men, det är en kompromiss varje gång. Morgnarna innan föris och skola är paddfria och ungarna köper det.

  13. En till med minecraftbarn

    Måste få tillägga en grej. Vi var på biblioteket och min son hittade två böcker OM minecraft. Han fick låna dem och låg o tittade i dem varje kväll. Vi fick läsa dem som godnattsagor 😄 MEN, det gav honom en massa kunskap om spelet. Han byggde häftiga grejer från böckerna och fick en massa inspiration. Jag tänker att det gav honom en förståelse för vad böcker kan göra också 😊

  14. Vår son älskar också att spela datorspel! Han har ett Lego Batmanspel som han älskar. Jag var väldigt skeptisk när min manintroducerade detta till honom, han var då knappt fyra år. När han fyllde fyra i somras fick han en egen handkontroll. Problemet var att även om han var duktig på att styra med handkontrollen så var det ändå för svårt för honom, och precis som för er så har vi tre barn och man kan inte sitta med jämt. Det blev faktiskt så att vi fick lägga undan spelet och handkontrollen i höstas, för varje gång han spelade slutade i ilska och tårar. Han och storsyrran brukadd spela tillsammans, men drt blev alltid bråk om diverse saker. Så nu har han inte spelat på flera månader och han var nog helt enkelt för liten för just det spelet (men precis som med Morris och minecraft älskade han det!). Det var såklart sura miner i början av pausen, men när vi provade att låta honom spela igen och det bara blev misär återigen så kändes det iallafall som rätt beslut!

  15. Vår son, dryga 5, blir också lätt fast i dator/telefonspel. Det som funkat bäst är att radikalt minska speltiden. Nu gör vi så att han får spela ensam på fredag kväll men inga andra dagar. (På fredag får han däremot spela länge för då vill mamma o pappa sitta i soffan och dricka vin och prata om veckan *host*) Ibland spelar han med pappa på lördag eller söndag om det är riktigt regnigt eller trist och de gjort något vettigt först. Men minecraft är ju i sig bra att vara besatt av, det finns ju t.ex böcker och lego! Och det går super att göra Minecraft pärlplattor och om man googlar minecraft pyssel får man säkert massor av tips och idéer. Så mitt, på inget sätt baserat på forskning, tips är att uppmuntra minecraft-intresset utanför datorn och att införa en speldag i veckan. Lycka till vad ni än försöker!

    1. Ja just det, de första två veckorna rablades mantrat ”du får spela på fredag” konstant här hemma och vi hade ett antal sammanbrott över denna grymma begränsning men numera går det bra. Killen längtar efter fredag och frågar han efter speltid i veckan är han egentligen mest ute efter att få höra hur många dagar det är kvar till fredag!

  16. Det där hände med pokemon go hemma hos oss. Vi bestämde att och berättade att eftersom han blir frustrerad så spelar vi bara en stund varje/ varannan söndag. Vi var inte superkonsekventa. Det andra var att man fick bara spela tillsammans. Vid första lilla ledsna min la vi energi på att bryta. Hans humör fortsatte haverera. Men det som var skönt var att beroendet bröts. Vi föräldrar tyckte inte det var härligt. Mikrostunder av spel när det passade oss. Det accepterades ganska snabbt. Och att säga nu är det sista bollen, nu ska vi stänga av, få kontakt med barnet, annars tyvärr plockade vi bara bort telefonen. Han har pedagogiska appar. Men tv spel väntar vi med förhoppningsvis tills han är 9 eftersom vi sett att hans åttaåriga granne inte klarar det ännu. Sedan kör vi hellre tv skärm som är bättre för ögonen än platta. Platta eller mobil är mest på flygplan eller när man är sjuk…

  17. De lär sig otroligt fort om någon lite äldre kompis, syskon, släkting kan sitta med dem och lära dem lite. Fördel om de kan läsa lite när de spelar minecraft. Hoopa city 2 och brio world railway är annars två bra spel som funkar för lite yngre. Lycka till!

  18. Här började syskonen (7 och 6 år) med Minecraft för en tid sedan. Vi märkte ganska snabbt att vi hamnade i tjat, utbrott, ilska och frustration. Vi har testat olika varianter: att begränsa till en timme om dagen t ex. Alltså, Minecraft är superhäftigt, men jag tycker inte det spelar någon roll om det också leder till att barnet inte mår bra, blir arg, ledsen osv. Det som funkat allra bäst hos oss är att införa ”speldag”, dvs en dag i veckan får de sitta med iPads och spela och titta på film hur mkt de vill. Obs! En vardag. Visst, mycket tjat första veckorna men vi var benhårda och nu slipper vi ALLT tjat. Det har t.o.m gått så långt att de ibland glömmer bort att fråga om sin speldag. Jag har bestämt att vi ska hålla borta alla typer av spel och plattor, telefoner så länge som möjligt. De kommer att sitta med dem hela livet, varför så bråttom med detta? Sonen läser gärna Minecraftböcker och får inspiration, jättebra de dagar man inte får spela. Jag håller med om att barns hjärnor inte riktigt klarar av spelen och belöningssystemen verkar dra igång i full fart, vilket så snabbt leder till att det bara ska spela mer och mer och att de blir mer och mer frustrerade.

  19. Detta är tveklöst en intressant fråga, hur en hanterar skärmtid och engagemang hos barnen. Inte minst med tanke på att vi vuxna hanterar vår egen skärmtid med klart varierande framgång. Har själv än så länge mest haft Pokémon Go-problematik med äldste sonen, vilket ju passande nog avhjälps av det faktum att spelet inte är vidare kul om en sitter stilla och spelar hemma. Märker dock att skärmtid blir en mer och mer aktuell fråga ju äldre de blir. Har, i vanlig ordning, rimmat lite på ämnet, dock med mer fokus på oss vuxna generellt och mig själv mer specifikt. Kanske nån som känner igen sig?:
    http://diktafan.se/du-kara-telefondisplay/

  20. Vanja Bergström Krupa

    Är Mincraft något som Morris 7 åriga syster Mira också tycker om att spela ? I så fall är det säkert mer förståeligt för båda att dela på speltiden som ni föräldrar har bestämt. (och ännu bättre blir den när Kasper kommer in i spelet, dvs. tre syskon som ska samsas om diverse speltider, och samtidigt enormt frustrerande och tålamodsprövande för samtliga … Men, mycket lärorikt !! (känner till detta av egen erfarenhet som fyrabarnsmor.)

  21. Jag har en sexåring här hemma som lätt blir beroende av TV och spel. Han älskar allt sånt och då de orsakat en hel del konflikter och bråk/tjat har vi fått begränsa skärmtiden. Som det är nu får våra barn spela på våra mobiler när vi åker kollektivtrafik (vi har ingen bil och åker tåg/buss då och då.) Har ingen IPad hemma då jag fruktar för bråken mellan syskonen om vems tur det är att spela. För vår del har det blivit mer harmoniskt när dessa regler infördes (sen får de ju se TV en stund på morgonen och på kvällen) Spel i sig är ju lärorikt och stärkande för fantasin men vi orkade helt enkelt inte de negativa konsekvenserna. Känns som att barnen kommer få sin beskärda del av mobilspel och datorspel när de blivit lite äldre ändå. Dock kan jag ibland ha dåligt samvete över att mina barn kanske känner sig utanför när de andra kompisarna pratar om olika mobil och TV spel som de inte har koll på.

    Svårt att ge råd till någon annan när det kommer till detta. Som sagt så beror de ju på hur/om det påverkar ens vardag negativt. Väger de positiva fördelarna upp de negativa?

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *