Dramat om den uteblivna broccolisoppan

När jag kom hem idag var det frid och fröjd och glada miner i cirka 15 sekunder. Det var min fråga om middagsmat som utlöste kvällens drama.

För det har ju kommit att bli såhär att Morris favoritmat, samtliga kategorier, är…

WAIT FOR IT.

….

….

Broccolisoppa.

….

….

När vi nu har återhämtat oss från detta osannolika kan vi återgå till dramatiken.

Så, när jag entusiastiskt frågar vad vi ska äta och Johan svarar kyckling intar Morris horisontalläge på golvet och vrålar över oförrätten att det inte serveras broccolisoppa. Trots att han på morgonen önskat sig – ja just det – kyckling.

Jag försöker avleda det vredgade barnet genom att föreslå en god match med helgloppisens pangfynd: ishockeyspelet.

Veckans hittills största miss.

Den korta ilskna rasar då ytterligare över att pucken är borta. Och det värsta är att det är jag som har slarvat bort den, vilket jag verkligen har.

Helvete.

Krishanteringen fortsätter men med uteblivna resultat. Den rasande sonen förklarar att han nu ska flytta hemifrån, till en annan familj.

-Men var ska du flytta då, Morris? undrar jag nyfiket.

-TILL ETT ANNAT LAND!!! TILL SKÅNE!!!, gastar Morris till svar.

Jag kväver impulsen att rätta de geografiska missförstånden då jag misstänker att det inte skulle landa så värst bra hos den något agiterade mottagaren.

-Ah vad tråkigt. Vi kommer ju sakna dig jättejättemycket då, förklarar jag.

-DÅ FÅR NI GÖRA DET FÖR JAG SKA FLYGA DIT NU.

Morris sätter på sig skorna och börjar låsa upp den redan upplåsta dörren.

-Finns någon anledning till att du flyttar till just Skåne? undrar jag.

-NEJ! gapar Morris.

Tänker ändå att flytt är en hyfsat stor sak och detta känns lite väl ogenomtänkt?

-Har du köpt flygbiljetter redan? fortsätter jag trevande.

-Nej. För jag vet ju inte hur man gör det, konstaterar Morris, nu lika delar uppgiven som arg.

Han fortsätter med det något kontraproduktiva momentet att låsa upp den redan upplåsta dörren, nu dessutom med nyckeln där själva ringklockan sitter.

-Morris, kan du inte tänka dig att bo kvar ändå? lirkar jag.

-NEJ!

-Men, vi vill ju ha en Morris i vår familj, säger jag.

-DÅ FÅR NI TA EN ANNAN MORRIS. DET FINNS FLER! svarar han.

-Men ingen lika bra Morris som du, ju, förklarar jag. Snälla, stanna! På middagen iallafall?

-NEJ FÖR VI HAR JU INGEN TRAPPA OCH JAG VILL HA EN TRAPPA I MITT HEM!!!!!!

Ingen broccolisoppa, en bortslarvad puck och ett trapplöst hem. Klart man vill se sig om efter bättre alternativ.

Livet med en fyraochetthalvtåring är ju inte förutsägbart iallafall.

9 kommentarer

  1. Haha, en trappa hemma står högst upp på önskelistan hos min 4,5 åring också!

  2. millandeluxe

    OM jag känner igen detta!

    Jag har även packat en sexårings resväska klockan 22.35 en onsdagkväll när han med tydlighet meddelade att vår familj var undermålig på otaliga punkter. Vi har förresten inte heller en trappa!

  3. Hahahaha klockrent!
    Vi har förvisso trappa men nu senast var den stora katastrofen att äldsta dottern ville ha två mammor…. mjoho tji fick du Jimmy Åkesson och din bestämda åsikt om hur en familj ska se ut för barnets bästa….
    (fadern i huset har nästan hämtat sig efter denna totala sågning av honom som förälder…)

  4. Jag tänker genast på då Lotta i ”Lotta på Bråkmakargatan” flyttar hemifrån, till grannen tant Berg, 😊 Älskade att lyssna på den som liten (på band).

  5. Ha ha ha, så otroligt roligt beskrivet och extra komiskt tycker jag eftersom detta drama precis lika gärna hade kunnat utspelas i vårt hem. Igår var vår snart fyraåring utom sig av vrede för att han inte fick brioche-bröd till hamburgaren, utan helt vanligt svenneburgarbröd med sesamfrön på (!!!) Jag var ute i trädgården och hörde dessa avgrundsvrål och som vanligt undrade jag vad grannarna egentligen tror vi gör med våra barn…

  6. Hög igenkänning (som alltid). Förutom att vår 4,5-åring alltid ska flytta till USA istället för Skåne, och eftersom vi har en trappa i huset så vill hon ha en hiss.

  7. Haha! De är GALNA de där 4,5-åringarna! 😂 har en själv som bröt ihop totalt idag när det gick upp för henne att vi skulle äta lax. Jag tänker inte äta NÅGONTING. Inte potatisen HELLER! (Gissa vem som åt mest! Jag, snart sjuåringen eller den ilskna laxdissaren 🤔). Hon åt till och med CHÈVRE som jag hade pyntat ”min” lax med. Ja, jag säger då det 😂

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *