Den ofrivilliga husdjursägaren

Okej ni fattar inte vad som händer i detta nu. Eller ja, alldeles snart iallafall.

För ett par månader sen satt vi på en vingård i Sydafrika och well, drack vin och käkade tapas (olidligt jag vet). På bordet stod något som snällast kan beskrivas som hantverksglädje. Ett trassel av ståltråd och några pärlor men som ändå påminde om en ödla. Barnen lekte lite förstrött med den medan jag ägnade mig åt vinsentligheter (HUR bra ord kom jag just på?).

Och här någonstans sker det i min värld omöjliga. Jag hör halvt om halvt att Johan stolt drar utdragna anekdoter från sina unga dagar som ödleägare. Barnen lyssnar koncentrerat. Vem fan äger en ödla? hinner jag tänka innan jag åter riktar fokus mot min Sauvignon Blanc.

*klipp till idag, fredagen den 4 maj*

Jag äger en ödla.

Jag äger, tillsammans med resten av min familj, en ödla. Jag är en motvillig, icke-stolt ödleägare. Eller alldeles snart iallafall. För kvällens fredagsmys består bland annat av att Johan åker och hämtar reptiljäveln som han ”fyndat” på Blocket.

Sämsta. Fyndet. Jag. Har. Hört. Talas. Om. IHELAMITTLIV.

Okej men vet ni vad som är än värre? VET NI VAD EN ÖDLA ÄTER? Varsågoda att göra er Googleläxa.

Jag ger er en ledtråd. Ödlor äter bland annat syrsor. Så vi har nu en burk med levande syrsor hemma.

Som en kompis uttryckte det:

Brukar inte syrsor vara väldigt otysta? Vi hade en jävel som satt på landet utanför sovrumsfönstret för ett par somrar sen på landet. Efter två timmars intensivt spelande så hade jag långt framskridna planer på att gå ut i köket och bygga en improviserad mololov-cocktail av tändvätska och hushållspapper för att brandbomba halva gräsmattan för att få ihjäl fanskapet.

(Tack för peppen f.d kompis)

Samtliga aspekter av detta husdjurs…..projekt skulle jag klassa som starkt negativa. Jag har avsagt mig all form av hantering och….gosande?

Entusiasm: noll

Okej, med god vilja kan jag krysta fram två saker som kan ha positiva effekter på sikt: 1. att framförallt Miras insektsskräck mildras genom daglig hantering av kryp 2. att de utvecklar någon form av ansvarskänsla och plikttrogenhet

Själv välkomnar jag ödlan genom att dra hemifrån ikväll.

7 kommentarer

  1. Hahaha. Ja men grattis då!

  2. Men alltså så himla söt !!! Vi hade två vattenagamer som åt levande larver – phobobislarver typ nåt hette dom. När de legat för länge i värmen och inte åts upp förvandlades dom till svarta stora jäveläckliga skalbaggar !!! När man tog ut dom på gården och mosade dom krasade de som frosties och luktade satan!
    Grattis till gosedjuret….hrm…..

    1. Hormoner & Hemorrojder

      ouff fy fan…

  3. Sonen har ett akvarium som han lovat sköta.

    Jodåsåetedåvaintealls….

    Pappan och mamman sköter det 95%. Matningen klarar han dock. Och fiskarna ynglar av sig många gånger om…

  4. Huu, jag hade lagt in mitt veto! Du har mina sympatier 😉

  5. Vinsentligheter!!!!! 👌👌👌👌

  6. Jag lider med dig och bara måste dela med mig av mitt liv som husägare på landet. Det ingår en del levande ting på köpet: Möss i väggarna. Spindlar överallt. Som inte på något sätt botar en stark fobi. Myror som bor under luckan till grunden i sonens rum som gärna letar mat i resten av huset. OCH små, svarta ödlor som bor i grunden. Häromveckan när värmen kom på riktigt så kröp det fram 35 (jag skojar inte) st under skymningen för att vandra omkring på vår stenbelagda gång. Tidigare år har vi hittat nån enstaka då vi grejat just vid husväggen, men tydligen finns det en hel koloni där under. Dock har vi inga mördarsniglar – kanske kommer dom inte överens med reptiler?

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *