MORRIS 4 ÅR!

Hurra, hurra, hurra, hurra för lilla galningen Morpan som får våra hjärtan att svämma över lika mycket (okej, mer) som våra psyken grusas sönder. Vår numera finurliga fyraåring som får hela familjen att garva. Och gorma. Denna orubbligt bestämda lilla monsieur som dagligen har lärt mig att tålamod verkligen är en dygd (som jag borde jobba lite extra på).

Han är rättvis och omtänksam som ingen annan. Aldrig skulle han ta en godis utan att försäkra sig om att Mira också får en. Aldrig skulle han ta emot ett erbjudande om bio utan att Mira också får en biljett. Aldrig skulle han glömma kramen och pussen, oavsett snor och smulor.

Vår virvelvind som likt Prins Daniel har känslorna all over the place. Så kavat och känslig på samma gång. Modig men försiktig. Rastlös och vetgirig. Rolig och röjig. Sammantaget helt underbar.

Idag fick han sin efterlängtade Batmantårta och jag vill med denna bild visa upp en bakinsats som kan vara mitt livs mest lyckade. Detta mästerverk drar ett fett, gräddigt streck över samtliga föräldrafails de senaste 4 åren. Så, gott folk, lo and behold. Snart ser ni mig direktkvalificerad till Hela Sverige Bakar:

Dagen tillika firandet inleddes med att Mira väckte mig och väste att vi skulle gå in till Morris. Yrvaket sprattlade jag mig upp ur sängen och började rafsa ihop äppejuice, nutellamacka, tända ljus och girlanger till brickan, allt till de högljudda och alltmer otåliga kommenderingarna från den klarvakna jubilaren själv att vi skulle komma in någon gång. Lungt och fridfullt som vanligt. Sen tågade vi in där och skrålade på såväl svenska som polska vilket mottogs med idel belåtna leenden från födelsedagsbarnet.

Paket revs upp, tårtan massakerades och vi lärde oss en läxa någonstans 20 minuter innan avfärd till dagis/skola: ge inte bort något i present på morgonen som kräver avancerad montering. Uppskjutningen av bygget mottogs inte med glädje.

Och! Dagen till ära har jag även en ruskigt brutal bihåleinlflammation, mitt livs andra. Den första hade jag för exakt 4 år sedan då Morris kom till jorden. Trots att det känns som att huvudet ska sprängas kan jag inte låta bli att se det som en ganska fin symbolisk påminnelse om när han sprängde sig ut ur min livmoder i ett badkar på BB Sophia (förlossningsberättelse del 1 samt del 2).

Herregud vad jag älskar honom.

2 kommentarer

  1. Stort grattis Morris! Så fint beskrivit av dig Tessan! Och megafin tårta!

    Ps! När får vi höra förlossningsberättelsen från 3:an? Eller är det jag som missat den bara kanske? Är så nyfiken! ❤️

  2. Grattis till Morris!
    Och så fint skrivet om han, låter lite som min snart femåring, jag måste också jobba med mitt tålamod lite varje dag 😅

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *