Optimera barnrummen?

Sydafrika är ju ett minne blott och vardagen bjussar nu på klart mer eh..praktiska frågor. I synnerhet i detta haveri vi kallar hem där jag så sent som igår avlägsnade en julbock som stått och tryckt bakom en gardin. Nu ligger den i samma kasse som de länsade påskäggen, en kasse vi skulle kunna kalla ”högtidssaker” för att iallafall ge intryck av en hyfsat genomtänkt kategorisering (vad en urvuxen vårjacka gör i samma kasse behöver vi aldrig mer prata om).

Nåväl. Nu till min verkliga fundering. Hur har ni gjort med barnrummen där hemma? Och jag spänner kanske blicken EXTRA mycket i er som huserar ett par kids mellan era väggar. MEN, det betyder ju icke att ni som har färre miniorer där hemma inte kan komma med väldigt fin input i frågan.

Såhär. Vi gjorde förra året om vår 3:a på 88 kvm till en 4:a på 188 kvm (skoja). En ruskigt lyckad renovering tack vare familjens ingenjör (jag *självgod emoji*) som kläckte planlösningsidén.

Nu har vi alltså tre sovrum, alla i något olika storlek, dock hyfsat små. Låt mig höfta:

Rum 1: 15 kvm

Rum 2: 12 kvm

Rum 3: 7 kvm

I det största rummet finns förutom en miljard leksaker i allsköns feldimensionerade korgar och lådor, en våningssäng, ni vet den klassiska IKEA-sängen Kura? Den står där som en symbol för alla våra krossade förväntningar på att Mira och Morris skulle ligga där och mysa och tindra och sova varje kväll. Den agerar då och då tv-soffa men överslafen är mest någon typ av förvaringsutrymme för det som inte får plats eller kvalar in i de tidigare nämnda feldimensionerade ”förvaringslösningarna”. I detta rum finns även en stor, platsbyggd garderob som rymmer Mira och Morris kläder, samt tja..50% av mina. Plus en massa tjafs längst uppe på hyllplanet där det ändå aldrig är någon som kollar (inklusive jag så har ingen aning vad som är där men det är fullsmockat hursomhelst).

Här leker och utvecklas barnen

I mellanrummet är den romantiska och tydligen fullkomligt naiva tanken att jag och Johan ska sova. Där bröstar en hyfsat nyinköpt 180-säng upp sig och tar följaktligen upp nästan hela rummet. Intill står en bedside crib som en symbol för alla våra krossade förväntningar på att vår TREDJE UNGE SKULLE KUNNA SOVA SJÄLV BECAUSE THREE IS THE MAGIC NUMBER. Så den sängen är för tillfället fylld av Kaspers kläder. Och annat jox.

I det minsta, nytillkomna rummet mörschade (stavning?) vi in en utdragbar 90-säng på bredden. Rummet måste mäta typ 204 cm för det var så sanslöst nära att den inte gick in trots att det var vårt enda kriterium på rumsdimensionerna när vi byggde om. Den sängen skulle i tanken alltid vara bäddad och fräsch, redo att husera någon gäst som skulle tänkas dyka upp. Men icke! Den står där som en symbol för alla våra krossade förväntningar på samtliga ovannämnda sovarrangemang, och huserar nu Johan, Mira och Morris istället. I minirummet ryms även ett skrivbord som är 80% täckt av förvaringslådor samt en skrivare.

Är det NÅGON kvar som inte har slutat läsa efter denna utdragna utläggning? 

(Okej, mamma och pappa, ni måste läsa klart i alla fall).

Så, hur ska vi nu göra? Den tanke som känns mest aktuell just nu är att helt enkelt ha ett sovrum till barnen (och Johan, heh) och göra om det största rummet till 100% lekrum och därmed göra oss av med Kura-sängen. Alternativet skulle vara att barnen får varsitt rum, men sovarrangemanget måste ju fortfarande vara gemensamt i alla fall ett tag? ett decennium? ETT HELT LIV TILL?

Jag är i grunden en vän av delade barnrum och har hela tiden tänkt att Mira och Morris ska få dela ett par år till. MEN, så kommer ju verkligheten ikapp och det senaste årets syskontjafs om diverse pärlor, legobitar, gamla tuggummin och papperslappar har ändå fått oss att tänka att separata rum kanske är en lösning på bibehållen hus- och sinnesfrid.

Gah. Hur har ni gjort? Eller i teorin – hur skulle ni ha gjort? Mira och Morris är rätt lika när det kommer till (höga) energinivåer så OM vi gör om ena rummet till lekrum så blir det ribbstolar, romerska ringer, lianer och annat man kan klättra/klänga/hoppa på/från.

Help pls.

17 kommentarer

  1. oj jag läste hela 🙂 jag tänker gör om stora rummet till lekrum som du skriver och ha ett sovrum till barnen. Jag tror de kommer vilja sova i samma rum i flera år till och leka med för den delen. det mindre rummet kan ju få en liten hörna där nåt barn kan dra sig undan om det finns behov av att vara i fred.

    känns det övermäktigt tänker jag helt fräckt tipsa om mitt företag som hjälper till med just sånt här.

  2. Vi valde bort gemensamt lekrum hos oss väldigt mycket eftersom det aldrig städades där inne. När det skulle städas ville ingen av barnet städa för de ansåg aldrig att de var den som stökat ner. Det vara ständigt kaos där inne och ingen kunde använda rummet till något vettigt. I eget sovrum måste det nu städas innan läggning annars gör det väldigt ont att kliva på leksakerna under natten. Några få saker kan får sparas framme men då på en väldigt bestämd pyttliten bänkyta. Det mesta påbörjade leken som absolut skulle sparas framme användes ändå inte dagen efter utan nya lekar påbörjades alltid och det var kaos hela tiden. Och största hemligheten för oss att komma lite i ordning med stöket är lådor även för de där dyrgriparna som vi vuxna tycker är skräp. Mina barn har lådor med för mig väldigt obegripligt innehåll men så länge jag slipper se det är alla nöjda. Och för att förtydliga, vårt hem är aldrig välstädat, vi siktar bara på en hyfsad nivå där det finns någon form av golvyta ledig att leka på. Tillräckligt bra nivå för oss!

  3. Åh vad jag känner igen mig! Vi har fyra barn och har löst sömnkrånglet med våningssängar, extra breda sängar eller extra bäddsoffor i alla barnrum. Nu kan vi sova flera i varje rum, vid behov. Vi har också förlikat oss med att vi inte kommer att sova tillsammans på länge. Romantiken får lösas på andra sätt! Era sänglösningar låter alltså kloka i mina öron. Vi hade ett stort och härligt lekrum i flera år men det blev kaos till slut. Barnen tar bättre hand om sina saker när de har egna rum är min erfarenhet. Och så förstås rensa och tryck in sjukt mycket förvaring! Lycka till och dröm sött! 😉

  4. Hej! Känner igen mig i allt. Mitt tips. Gör största rummet till Miras och Morris sovrum. Skippa våningssängen. Låga sängar som kan skjutas ihop vid behov och där en vuxen kan få plats att natta. Dela upp rummet så de får varsin del, hörna med sina grejer. De kommer bara få plats med lite saker vilket minskar risken för kaos. Och de måste röja golvet varje kväll annars gör det ont i fötterna som sagt.
    I ert sovrum. Kasta ut spjälsängen eftersom den inte sovs i och satsa på klädförvaring istället. I minsta rummet, satsa på bäddsoffa och skrivbord för pyssel och lugnare aktivitet. Det rummet är ingens tillsvidare utan där kan ett av de stora barnen husera med kompisar, läxläsning osv eller bara när du behöver skilja dem åt. På sikt blir det Miras rum när Kasper har lämnat dubbelsängen och är redo att dela rum med brorsan.
    Lycka till! PS Älskar dina texter. Grymma! Keep up the good work!

  5. millandeluxe

    Oj vad många bra förslag! (Antecknar flitigt) . Vi hade fram till förra tisdagen ett barn och jag börjar reda svettas med tanken på att barnen är tvungna att dela rum åtminstone några år eftersom det inte går att köpa hus med enbart friskt humör.

    Mitt bidrag till att skapa ordning i ett barnrum är att märka upp alla lådor/förvaringsutrymmen. I Ossians rum har vi rubriker :Lego, Diverse, Bilar, Spel /pussel, Konstruktion osv. Varje låda får inte ”spilla över” i någon annan låda vilket lådan ”Diverse” som innehåller just alla helvetets plastleksaker från mor-farföräldrar, Max, egengjorda svärd av toalettrullar, gamla namnskyltar från konferenser osv. När Diverse-lådan är full är det dags för RENSNING- detta görs med barnet och mamma sätter ramarna ”ska vi ta in nya leksaker så behöver vi skänka/slänga bort något annat”. Ibland tar vi bort hela rubriker ex. ersätter Playmobil med ytterligare låda Lego. Nästan varje kväll är det städning och barnet vet att hans leksaker bor på olika ställen.

    Det krävs att åtminstone en vuxen som drivs av ordning och mår bra av att tag i detta pågående arbete I vår familj är det jag. Här kan jag dra nytta av sådant som psykologer gärna vill ”uppehålla sig vid en stund”.

    Lycka till!

    1. Vill du komma hem till vårt lekrum?! 🙏🏼😄

  6. Vi har också tre sovrum, men två barn. Ena sovrummet är öppet in till vardagsrummet, sätter man en vägg där så blir det ett vanligt sovrum. Vi har valt att göra lekrum av detta rum eftersom jag blev tokig av alla leksaker i vardagsrummet och eftersom barnen gärna vill vara nära oss när de leker (och jag vill hålla koll på dom…). Bästa grejen med det rummet är gosig matta på golvet, ständig rensning av leksaker och att alla smågrejer (läs lego, duplo, tågbana och småbilar) har fått en egen utdragbar, fast låda. Man. Kan. Inte. Hälla. Ut. Det. Bästa grejen ever! Sovrum nummer två är vuxensovrum, i vart fall i teorin… Där sover mun man o h yngste (två år) sonen. Sovrum nummer tre är äldste sonens (snart fem) och där sover även jag… Vi har byggt om en Kurasäng så att det är en 90 cm där uppe och en 120 cm säng därnere, och gjort en schysst trappa till. Tanken är att barnen, någon gång, ska sova där ihop. Vi är ändå rätt nöjda med det hela och tänker att snart så kanske jag och mannen kan få sova ihop igen… Skickar foton på Messenger!

  7. Våra yngsta sover tillsammans i ett rum i en klassisk Kura. De föddes tillsammans så det har liksom inte varit aktuellt att sära på dem. De fyller fyra snart. Vår sjuåring har eget rum, och har alltid haft. Barnen leker mest på de små barnens rum, storebrors rum är ajabaja. Vi sover i det tredje rummet. Under natten byts det sängar lite hej vilt, men alla somnar faktiskt i sina egna sängar (kryss i taket och jäklar vilket jobb det var). För nåt år sen tänkte jag göra gemensamt sovrum till barnen, och lekrum av det andra rummet. Det blev aldrig av pga tidsbrist och nu är jag glad att det inte blev så.

  8. Jag fullkomligt ÄLSKAR ditt sätt att skriva på!! Jag tänkte inte ge några tips utan ville bara berätta det.

  9. Skriv, bara skriv. Ni gör vår dag med alla fantastiska verklighetsbeskrivningar. Tack för att ni delar med er!
    När mina tre killar blir för stimmiga bygger vi koja med soffkuddar, filtar över bord, stolar eller tältkonstruktioner av sopkvastar (trillar det ner har de att göra att hjälpas åt att bygga upp det igen). Rent allmänt behöver de ha lite olika aktivitetsstationer för att inte riva huset. Mest poppis inne är romerska ringar, lego och familjespel (funkar inte med lillebror i närheten). Storebror 6,5 år tycker det är skönt att stänga om sig ibland och pyssla ifred – trodde aldrig den dagen skulle komma. Tänk om dina också blir sådana en dag! Kram

  10. Vi har också tre rum ungefär lika stora som era. I vårt största har vi en dubbelsäng och en enkelsäng ihopskjutna, där sover vi allihop (2 vuxna, en 6-åring och en 8-åring). Mellanrummet är ett gemensamt lekrum (visst är det stökigt där inne ofta men då stänger jag dörren) och minsta rummet är ett gästrum. Funkar smärtfritt för oss men vi vill å andra sidan samsova också och trivs med det.

  11. Ge barnen, de två äldsta alltså, varsitt rum. Dagbädd (tror jag det heter) i det större rummet som lätt görs om till en dubbelsäng vid besök eller andra tillfällen det behövs plus att det är lådor under m mycket förvarning (vi har såna från Ikea till våra barn o är jättenöjda!) en loftsäng i det mindre med bl.a skrivbord under! Det va min tanke!

  12. Marie Jensen

    Vet vilket kludd det är med många barn och för få rum.. vill bara tipsa om att antingen skaffa än sån dära stor säck till legot som man bara kan snöra ihop och hänga upp eller som vi har, ett bord där man kan lyfta bort bordsskivan och ha legot i ett ca 1 dm djupt utrymme under skivan..

  13. Vi har sedan en tid tillbaka ett rum till stora tjejen och ett rum till mellankillen där det också finns utrymme för minstingen som än så länge sover i vårt rum. Det var väldigt befriande när de fick varsitt rum eftersom det nu mer faktiskt kan hända att de aktiverar sig själva var för sig på sina rum.
    Men, jag gissar på att det är som med allt när det gäller barnen tyvärr, det finns inga universallösningar. Hur mycket man än önskar sig den där handboken i familjeliv och barnuppfostran som ger svar på alla frågor. 🙂

  14. Marie Jensen

    Förresten, jag har 4 barn som delar rum två och två.. Vi har valt att ha ”höga” sängar med en sovhöjd på ca en meter.. just denna sort vi har hör det till ett utdragbart skrivbord och ett litet skåp som passar inunder.. denna höjd gör att barnen även kan leka under sängarna, rummen känns större iom att man ser hela golvet och att man själv lättare kommer åt bättre under sängarna vid städningen.. sen fixar jag själv inte samsovning pga klaustrofobi så om nåt av barnen vaknar på natten så får de sova i soffan (de har sovrum på övervåningen och vi vårt där nere) och jag sitter ned dem tills de somnat om/ jag vaknat nån timme senare med hakdregel och sendrag i nacken..

  15. Jag har två sovrum i min lägenhet och barnen, 5 och 7 år, delar rum. Har satt en kallax hylla i mitten så de har ”varsitt” rum och hyllan rymmer böcker och de flesta leksakerna. Barnen vill dock ha en mer ordentligt vägg emellan men eftersom det är en hyresrätt får de vara nöjda som det är för tillfället.

  16. Vi har varsitt rum till barnen (2st, 7 och 5 år) men då ingen vill sova själv står det i fyraåringens rum en 120-säng och en 90-säng. Där sover jag bredvid 5-åringen i 120-sängen när det behövs. 7-åringen fixar egen säng om hon inte är ensam i rummet, annars hade vi kört dubbelsäng istället.

    7-åringens rum är alltså utan sov men medmassa pyssel etc. när hon är redo får hon börja sova där. Och när hon har kompisar hemma leker de där. Så jag skulle ge minsta rummet till Mira, utan säng till att börja med, sen med loftsäng. Största med sängar till MMJ och så blir det Morris rum men flera sover där. Vi har trapets i det rummet och de svingar sig mellan sängarna.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *