Rekord i otillräcklighet

Efter solsken kommer massiva hagelskurar och det är väl rimligt om man strävar efter någon form av balans i tillvaron.

Dagen idag har varit en av de bästa hittills. Vi stuvade in oss själva i bilen tillsammans med alltför många feldimensionerade kollin av matsäckar, parasoll, skötgrejer, filtar, stenar (fråga inte, Morris påhitt), leksaker samt *övrigt*. GPSen ritade ut vägen till De Kelders som är ett naturreservat med stränder, grottor och tidvattenpooler och vi följde lydigt efter de knallgröna linjerna på skärmen.

Vi hittade en egentligen ganska kass picknickplats men i och med att blodsockret did the talking så hade vi inte så mycket att sätta emot. Några knöliga stenar och rötter gjorde våra sittben sällskap medan vi mulade i oss det kylväskan hade att bjussa på.

När vi kunde börja prata i trevlig ton igen bestämde vi oss för att gå/klättra ut till grottorna allihop. Möjligen att vissa sneglade på oss med viss skepsis när mor + bärsele inklusive bebis stegade iväg mot grottorna men jaja låt en småbarnsmor leva lite. Allt gick jättebra, ska tilläggas. Och vilket sjukt coolt ställe! För samtliga inblandade!

På hemvägen stannade vi i Stanford som är en mysig liten…ort? by? och fikade lite innan vi dundrade vidare hem. Morris önskade Sommar & sol av Sven-Ingvars så den gnolade vi på längs vägarna.

So far so good.

Sen skulle vi grilla vilket också gick fint tackarsomfrågar. Ända till dess att Morris plockade upp en glödande kolbit en kort stund efter att Johan betonat att man ABSOLUT INTE FÅR RÖRA KOLBITEN SOM RAMLADE NER.

Kylning av fingrar pågår

Ja, så resten av kvällen har vi ägnat åt krishantering och nerkylning av fingrar. Och Morris som är mammig i vanliga fall blir akut brutalmammig när han har ont/är sjuk och har därmed beordrat mig att inte vistas längre än 20 centimeter från honom. Och samtidigt har Mira suttit tålmodigt vid datorn och väntat på att jag ska spela Star Stable med henne som vi numera gör en stund varje kväll. Och just idag har hon väntat på ett uppdrag som hon länge har velat slutföra. Och samtidigt har Kasper velat amma well, så mycket som han brukar vilja amma (alltså sehevinmycket).

Och där nånstans mitt i allt slog jag personligt rekord i otillräcklighet. Det ska firas med ett glas vin nu när alla tre miniorer äntligen sover.

5 kommentarer

  1. Verkligen härliga bilder!

  2. Vanja Bergström Krupa

    Haha ha ha … ‘så länge sinnet för Humor finns kvar, så oroar jag mig inte’ ..Du, min älskade Dotter är helt fantastisk och har alltid fått mig att skratta, hur dråplig situationen än har varit.
    Önskar Er alla en fortsatt trevlig och inte minst händelserik semester.
    Kramar till er alla Krupa Syllner’s.
    Ps Jättefina bilder ! Saknar Er !

  3. Heja dig du är grym! I längden är du tillräcklig, glöm aldrig det! ❤️

  4. Minus stackars Morris och kolbiten så ser det ändå härligt ut!! Vilka coola föräldrar ni är är, inspo på alla sätt.

  5. Förstår hur du tänker. Ser det snarare som att du slog rekord i tillräcklighet. Vilken supermom! Du fanns ju där för alla så gott du kunde.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *