Det sjukaste jag någonsin packat på en resa

Nej, det är inte fråga om en mogen mögelost eller 200 stuvbitar tapet (det hade kanske varit sjukare faktiskt).

Men detta:

Min tappre vapendragare

”Nämen se där, vilken otrolig tur att lägenhetsinnehavaren ni hyr av har en pilatesboll”, kanske ni tänker (precis det tänkte och uttryckte min kompis som jag skickade den här bilden till nyss).

Nä, sån tur har vi inte. För det är samma (förbannade) pilatesboll som vi har nött våra stjärtar emot sedan 2011 då Mira kom. Och denna (förbannade och välsignade) trotjänare har alltså fått färdas tusen mil (true story) för att fortsätta att göra nytta. På södra hemisfären intet nytt, mr Klister vill fortfarande guppas till sömns.

Men jag kan inte riktigt smälta det. Att vi har packat med en bolljävel som mäter 65 centimeter i diameter och släpat med den till andra sidan planeten?!

Som jag ser fram emot den dag då pilatesbollen är lika obsolet som den minidiscspelare jag en gång hade. När samtliga människor i hushållet kan somna som normalt folk.

Det blir väl kanske nångång vid nästa decennieskifte?

5 kommentarer

  1. Gunga till sömns i babyskydd 0-11 månader, gunga till sömns i Manduca-sele på min mage 11-18månder, gunga till sömns i spjälsäng med gungtassar ytterligare någon månad (det var ett dåligt system). I feel your pain!

  2. Vår förstfödde somnade också bara guppandes på en pilatesboll. Den fick hänga med till stugan, eftersom vi inte hade någon pump,satt jag med den i knät på baksätet i över en timme. Tog upp en betydande del av friggeboden där vi sov också och rullade iväg och höll på att blåsa iväg på sjön…

  3. Ibland känner jag mig som en dålig mamma för att jag ammat/r mina barn till sömns. För ”alla andra” lägger ju bara ned sina barn i sängen, sjunger lite, buffar lite och så har de somnat. Och vagnen verkar funka för resten. Jag inser ju att alla barn är olika och föräldrar egentligen bara väljer den enklaste vägen ut, men det dåliga mammasamvetet gnager på. Men sen läser jag sådana här inlägg och blir så lättad. Tack för att ni finns och delar med er <3

    1. Åh. Precis så. Kunde inte ha sagt det bättre själv. Kan du läsa mina tankar eller? 😉😍 Jag känner mig ofta totalt värdelös när ”alla andra” pratar om hur lätt deras barn somnar och sover hela natten. För jag har ju ”vant” mitt barn vid guppandet vid det här laget.. Men som sagt, tack för din kommentar. Du är inte ensam.

  4. Jag nästan grinar av tacksamhet just nu. Här har det guppats i femton månader.. Känns ibland tröstlöst och jag tänker att jag en dag om några år kommer sitta med en tung femåring på bollen.. Vår pililatesboll har varit med på olika ställen även om inte så långt som er. Men tack. Jag behövde höra att jag inte är ensam.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *