I helgen har vi bara överlevt

Jag som inte har några syskon alls följer som sagt Maltes och Harrys eeh, broderliga utveckling, med lika delar stort intresse som högt blodtryck.

För här är det inte långa stunder av samstämmighet. De KAN vara sams, om planeterna står i rätt konstellation, men oftast är det någon form av konflikt som utspelar sig här hemma och jag är minst sagt trött på det. Jag vet, jag veet, att det tillhör utvecklingen och är fullkomligt normalt men vafan, när går det över? Om nånsin?

När Harpan föddes var det många som sa att med fyra år i åldersskillnad så skulle de inte bråka lika mycket, som om de hade varit mer jämngamla.

Då inställer sig frågan: hur skulle de då ha betett sig? Slagit ihjäl varandra varje dag?

Så om någon undrar vad jag gjorde i helgen kommer jag inte att säga: ”åkte skidor med hela familjen och grillade korv på en gnistrande sjö, innan vi lagade mat tillsammans och Malte läste godnattsagor för Harry”. Nä, jag kommer säga som det var: vi gjorde ett försök i pulkabacken innan det gnälldes hem och sen arbetade jag och Magnus övertid som domare/väktare resten av helgen innan vi somnade i förtexterna av nån film.

Berätta, bråkar era barn mycket? Och, hur överlever NI?

Tom & Jerry (know your meme.org)

Knowyourmeme.com

30 kommentarer

  1. 3år mellan pojkarna och de bråkar, retas, gnäller, skäller och klagar på varandra hela tiden. Ibland om tredje neutral part är här, typ en kompis eller kusin är det lite lugnare. Vi hotar, mutar, delar på, skäller på, reder ut, talar förstånd och skickar i varsin ringhörna… jag menar, rum. Ibland när fantasin tryter och de hållit på hela veckan låter jag dem rent av slåss, med förhoppning om att den yngre retstickan skulle lära sig principen om survival of the fittest, men tyvärr slåss han fulare än storebror så det funkar inte heller.

    De har dock blivit marginellt bättre med åren, så jag försöker bara bita ihop och uthärda under tysta muttranden av fula ord. Det blir bättre, eller så flyttar de hemifrån.

    1. Hormoner & Hemorrojder

      💪😀

  2. Äh, det är 4 år mellan mig och min syrra och vi bråkade till förbannelse. Hon jagade mig tom med en stor kökskniv en gång. Det hör väl lite till att bråka!

    1. Hormoner & Hemorrojder

      Hahaha! 😂

  3. 3 år mellan mina ättlingar. Bråken går inte över, metoderna och redskapen förfinas och kan (ibland) vara mer…eeh…diskreta, vilket gör det helt omöjligt att reda ut bakgrunden och vems fel vad var. Jag har gett upp. Skäller lite på måfå, utan större framgång, mest för att… jag vet inte, för att man ska? ”You are not alone” av M.Jackson i hörlurarna tröstar ibland.

  4. Vi har två och ett halvt år mellan våra, fyra och sex och ett halvt är de. Tycker det har eskalerat det senaste halvåret, man är alltid en millisekund från ett världskrig pga att någon tryckte på hissknappen när det var någon annans tur osv. De kan liksom inte hålla sig ifrån varandra heller, vilket ju kunde vara önskvärt från bådas håll ibland, men nej, det funkar tydligen inte!

  5. 3 år mellan våra (storebror och lillasyster).

    De kan vara världens sötaste och ha huuuur kul som helst mellan varven. Men ibland vill man bara bunta ihop dem och slänga ut dem genom fönstret…

    De började bråka mer när lillasyster blev typ 5, när hon tar för sig typ.

    Minns att jag och min bror (också 3 år) kunde bråka rätt bra… …. och kan fortfarande inte bo under samma tak mer än 2 nätter innan vi går i barndom igen 😂 nu är vi över 40…

    Bästa jag kommit på hittills var häromdagen då jag jagade ut dom på slingan i skogen. Om än att de hade både pinn- och kottfajt så var det lugnare…

    Men Gud nåde om någon bråkar med en dem, då finns de där för varandra. Riktig syskonkärlek!

    1. Hormoner & Hemorrojder

      Åh så fint! Det är samma här, att de tar varandra i försvar så fort det dyker upp nåt yttre ”hot”. Bevis på att allt är som det ska. 😍

  6. Har 17 månader mellan mina och jag upplever att de oftast är kompisar. Det bråkar inte jätte mycket mer med varandra än de gör med kompisar som är här. Allt hänger på energinivå och blodsockernivå. Har en pojke på snart 7 år och en flicka på 5,5 år.

  7. 4år mellan mig och syrran och vi bråkar fortfarande (nu 30 & 34) 😅 Värre när vi var små såklart men nu är det mer att vi fortfarande är väldigt olika, har olika syn på saker och värderingar. Men efter att vi passerade 20 blev det bättre 😉

  8. Hejsan,

    Skönt att veta att man inte är ensam… Men kan ingen blåljuga och säga att det blir bättre redan nästa vecka för jag behöver tro det… 🙂

  9. Har två tjejer på 7 och 13 år som bråkar så in i vassen sjuttioelva gånger om dagen. De kommer inte överens om något. Bor i en trea så nu flyttar jag och maken ut i vardagsrummet så de får var sitt rum. Hoppas det leder tilllite sinnesfrid 😊.

  10. Min yngsta fyllde just 3. Äldsta är 6 1/2. Jag har dem varannan vecka. De har periodvis bråkat jääääättemycket (mest lillasyster som slår sin storasyster) och det har varit så jävla påfrestande, men just nu (peppar, peppar!!!), sedan bara några veckor, upplever jag det lugnare. De leker mer. Mer rollekar. Verkar vilja hjälpa varandra på olika sätt. (Eller så gaddar de ihop sig mot sin mamma och förbereder för gemensam attack. :-O) Förmodligen bara en fas den här vänskapliga eran… Men det är en välkommen oas och andningspaus.

  11. Jenny västerås

    Har 13månader mellan mina, de är 5 och 6år nu. En tjej o en kille, det är olika från dag till dag men de är mest sams, raka motsatsen mot vad jag trodde när vi fick dem så tätt. Såklart tjafsar de emellanåt men det är i perioder mer och andra perioder inte alls..
    Återstår att se hur de kommande åren blir…

  12. Vi har bara 1,5 år mellan våra flickor. Vårt bästa knep, som faktiskt nästan funkar, är ”barn som bråkar hela tiden får inte leka tillsammans”- vid alltför mycket bråk sätter vi dem i varsitt rum att få leka själva. Efter ett tag kapitulerar de efter insikten att själv hela tiden är inte kul. Eller så behövde även de lite egentid och sitter själva rätt nöjda.

    1. Hur får ni dem att stanna på varsitt rum?

  13. Marie Jensen

    Har 4 barn födda -10, -11, -12 och -15.. mellan de tre största är det rena kriget jämt och så ska den som inte är inblandad gå in och medla eller ta sida eller vad f-n som helst så när konflikten väl kommer till mig är det helt omöjligt att reda ut vem som började och vem som gjorde vad… och ofta med en väldigt ledsen, oskyldig minsting som kommit emellan och blivit omkullsprungen eller fått en smäll av nån (eller rättare sagt ingen, för ingen kan ju erkänna att de smällt familjens gullunge)…

  14. Mina är bara 2,5 år o 4 månader så det återstår o se hur det blir här hemma 🙈
    Jag själv har 3 syskon o vi bråkade ofta o mycket. Såklart lekte vi mycket också men bråken var ofta av ”den som får den andra att gråta, den vinner”-sorten. Vi är dock supertajta allihop trots alla bråk så det blir nog bra i slutändan ska du se 😉❤

  15. Skaffa inte fler barn än du har våningar (eller till nöds rum). Så när de bråkar så man inte pallar mer så våningsseparerar man dem. Det är verkligen det enda som funkar ibland. =)

    Mina barn är 5,5 år och 7 år. Då är de ju så pass stora att de när de vill har förmåga att konflikthantera själva. Så vissa dagar säger jag bara håll sams, det är bådas ansvar att leka på ett sånt sätt att båda är glada och nöjda. Klarar ni inte det så får ni leka på olika våningar. För precis som folk sagt innan är det ofta omöjligt att försöka reda ut vem som började eller vem som gjort ”mest fel”.

    Och som tröst så tycker jag att det blir bättre och bättre när barnen blir äldre. Bråken går från slagsmål till skrikande till förhandlande allteftersom barnen lär sig att hantera konflikter bättre och bättre.

  16. Hej! Vi har det också bråkigt hemma och vi brukar ta en varsin unge och hänga med den själv hela dagen. Det ena paret är hemma på fm och får sen hitta på nåt utanför hemmet och tvärtom. Sen samlas alla innan läggdags eller middag och båda föräldrar har mindre stresspåslag. Vi brukar vara i skogen, åka skridskor, bada på badhus fika eller äta, åka buss och vara på stan etc. vi tycker att det funkar bra att ha en unge var när vi är trötta. Funderar till och med på att göra så en semestervecka. Ha en unge i tre dagar och sen byta barn med varandra i tre dagar till.

  17. Vår älskling kommer precis ha fyllt två när nästa anländer i april. Än så länge går jag i fluff-tankar och bara antar att de kommer älska varandra från start haha. Jag och min brorsa bråkade faktiskt typ aldrig, det är 15 månader mellan oss, vetefasen hur våra föräldrar gjorde…

  18. Jag och brorsan bråkade en hel del när vi var små (3,5 år emellan), vi gillade att jäklas med varandra och så spårade det ur då och då. Tror att det kan handla om rastlöshet ibland. Lite grann att ha ett försöksobjekt som är intressant att peta på för att se vad som händer. Vi är dock kompisar som vuxna, gick väl helt över i 15 årsåldern och var värst kring 7. Håll ut och trötta ut dom med sprintrusher eller något!

  19. Glömde en grej som är fantastisk. Vi har sedan ett tag löst ”vem som var först konflikter” med ole dole doff. Och dom har faktiskt lärt sig (tjejerna) att acceptera det som det enda rimliga!

  20. Jag har ett år mellan mina killar. Bråk är det som jag kommer att komma håg mest från den här tiden. Om jag kommer ihåg nåt. Allt känns som en dimma.

    Bråken började när den yngste började krypa. Den äldste bet honom, väntade i dörrar för att kunna få klämma honom och dunkade hans huvud i golvet. Vi levde efter tresekundersregeln (om de lämnas utan att man tittar eller ingriper i mer än 3 sekunder, så kommer den lille att bli misshandlad).

    Tur i oturen är att den yngre är jättestor för sin ålder, så de är åtminstone jämnstora nu (när de är 3 och 4), så bråken är mer på samma villkor. Och då har det ändrat karaktär också, så nu är de mer som björnungar som rullar runt (och skrattar! helt jävla sjukt) tills nån blir arg och skriker. Heeeela tiden. De måste liksom vara fysiska oavbrutet.

    Det enda vi kan göra är att dela på dom på helgerna. Isär är de världens lugnaste och mest skötsamma ungar.
    Det och ständig aktivering är det enda som funkar. Att tala till empati och logik (om du är du mot honom är han ju dum tillbaks) verkar helt lönlöst.

    Längtar tills det lättar. Det är så jobbigt att alltid vara i beredskapsläge. Hade jag vetat att det skulle vara såhär, år ut och år in, så hade jag inte skaffat barn. Känner mig ganska säker på att karln tänker likadant.

  21. Ojojoj vad igenkänningen är hög!! Har 3 grabbar som är 8, 5 och 3. Och det är bråk hela dagarna långa. Håller på att driva mig till vansinne!!! Och om nu mot förmodan 2 är på gott humör, ja då kommer nr 3 och retas… gahh!! Värst ör för tillfället äldsta och yngsta barnet av någon konstig anledning.
    Kämpa kämpa kämpa!! Tack för en fantastisk blogg!!

  22. Här bråkas det hej villt varje dag. Jag är helt utmattad! Är också enda barnet och har liksom inte fattat att det är så här. Emellanåt är de kompisar, men det är rätt sällan om man inte är med och leker/medlar hela tiden. Snart 4 och 6 är åldrarna här. Blir lite lugnad av att det låter rätt normalt att de bråkar. Även om jag är såååå trött 🙈

  23. Mellan min syster och mig skiljer det FEM år, men vi tillbringade ändå större delen av vår uppväxt med att försöka ha ihjäl varandra. Vi är dock mkt bra kompisar som vuxna. Min man och hans två syskon bråkade aldrig, de är gravt konflikträdda idag…

  24. Hej! Vi har också fyra år mellan killarna och det var ju bra… till en början iaf… Nu är det som att de söker/skapar bråk om det inte uppstått naturligt typ. De är nu 9 och 5 och jag tycker det blir värre men samtidigt bättre, kan inte förklara det på annat sätt🙈 De sköter sig hur bra som helst i skola/förskola samt hos andra. De försvarar även varandra alltid när det gäller! Så jag har typ accepterat att det är endel bråk samt separerar vid behov.. Du e inte ensam iaf!🌸

  25. Lite sent kanske, men jag har tre år mellan mina söner och vi har faktiskt väldigt lite bråk, numer. Det som hjälpte bäst var faktiskt en bok jag fick av en amerikansk vän (den har en superlång titel, men tror det är Siblings Without Rivalry, How to teach your kids How to live together so you can live too!) Det låter ju vrickat men den hjälpte supermycket, särskilt mg som inte heller har några syskon själv.

    Det handlar mycket om hur man som förälder ska komma ur att hela tiden bli domare i diverse bråk och konflikter och VARFÖR barnen egentligen bråkar. Jag slutade helt lägga mig i diverse ’rättvisekonflikter’ av typen vems tur det är att göra si eller så. Om de tycker sånt är viktigt får de hålla ordning på det själva och också reda ut problemen om någon bryter mot överenskommelsen.

    Om lilla kör över stora (som är generös och medgörlig till sin natur) så pratar jag med stora om att stå på sig och att kunna säga vad man själv vill och inte vill, att man måste vara snäll också mot sig själv och inte bara andra. Och med lilla om att vara generös och dela med sig, att tänka på även vad andra vill. Men det gör jag var för sig. Det jag inte gör är att gå in som domare och tvinga lilla att ge med sig där och då.

    Har också lärt mig att hantera frågor av typen ”Tycker ni mer om mig eller X?” på ett mycket bättre sätt än att bara säga ”Vi tycker om er lika mycket!” Tips!

  26. Vi har en storebror som är fem år äldre än lillasyster. Han har dessutom ADHD och asperger så han är ganska dålig rent allmänt på att umgås konfliktfritt med andra barn. Vi gör som någon tidigare nämnt och delar upp barnen så mycket det går. Vi t o m hämtar och lämnar barnen var för sig när vi har möjlighet.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *