”Vilken fin docka, mamma”

Inklämd bland jackorna i hallen hänger, tydligen, rester från min 40-årsfest i höstas. Temat för festen var ”livskris” och gästerna (och vi) såg ut därefter.

Ett gäng hade även med sig denna donna, en uppblåsbar Barbara, som en symbol för den krisigaste av manskriser. Ja, förutom golf då. Hehe.

Uppblåsbar Barbara i hallen

I morse fyndade alltså ungarna henne i hallen. Ja, det var ett tag sen vi städade ordentligt.

Harry: – Mamma, fin docka!
Jag: – Eeh…
Malte: – Hon har blå ögon som jag! Vad vackert! Får vi leka med den?
Jag: – Jo… Näe.
Harry: – Leka dockan! Leka dockan! Leka dockan! LEEEEEKA DOOOOOCKAN!

Jag undrar så hur det kommer att låta om (när) de berättar om Barbara i sina respektive klasser…

2 kommentarer

  1. Haha! Det är bara att inse, åtminstone förskolepersonalen vet allt om ens familj 😁 Kanske inte lärarna i skolan lika mycket.

  2. Haha! Ja de vet verkligen allt 🙂

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *