Häpnadsväckande partytrick

När vi inte tjatar hål i huvudet på oss själva om att sitta still, att koncentrera sig på maten, att äta med bestick osv osv osv osv osv osv så brukar vi samtala vid middagsbordet. Alltså med barnen.

Ikväll var en hyfsat vanlig kväll. Johan guppade Kasper till sömns på bollen, vi blev akut optimistiska och försökte lägga ner en sovande Kasper i den mjukt bäddade bilbarnstolen. Mr K vaknade i samma sekund som försöket inleddes och Johan svor en harang medan jag gnisslade tänder för att sedan göra något så konstruktivt som att placera Kasper på The Best Place On Earth – vid vänstertutten.

Därefter lastade vi upp pasta på tallrikarna. Magneten Morris som började middagen på cirka 40 centimeters avstånd från mig, hamnade på de märkligaste av vis, snart tätt, tätt intill mig, mer eller mindre hängandes i min arm. Efter en hyfsat intensiv helg där Morris har levt i symbios med mitt byxben, var mitt tålamod lite..tärt och jag fann snart mig själv i en monolog om att jag minsann aldrig får vara i fred, att jag har TVÅ barn typ i famnen när jag försöker äta, och JAG FÅR JU INTE ENS GÅ PÅ TOALETTEN SJÄLV.

Mira tittar då allvarligt på mig och säger med en lika allvarsam ton:
-Men mamma, förstår du inte att det är för att vi älskar dig?

Ljuvliga, jobbiga, världshärliga, påfrestande ungar, alltså.

Morris fortsätter sen snacket med att rapportera att han kan klia sig i rumpan med näsan. Vi alla blir lika delar avskräckta som imponerade och jag kan ju inte tygla min nyfikenhet och frågar om han inte kan visa oss detta spektakulära ormmänniskotrick.

-Tyvärr, svarar Morris. Tyvärr.

Här sitter jag för ovanlighetens skull, alldeles själv på toaletten.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *