Separationsångest

Kan man drabbas av separationsångest när vi pratar avstånd på nio meter? Jajamensan.

Idag åkte vi äntligen ut till IKEA, ett projekt som har legat lite på on hold sedan Valborg, typ. På inköpslistan stod utöver det vanliga (ni vet) en säng till Mira. Av förnuftiga skäl slog vi till på en dagbädd med förvaringslådor och en utdragbar extrasäng.

Teoretiskt ett mycket bra val, men praktiskt, att överhuvudtaget få ihop sänghelvetet upplevdes mindre bra tidigare idag, särskilt på grund av att 1. skruvdragaren laddade ur redan efter moment 1-62 (av totalt 413 delmoment) 2. Mira ville hjälpa till.

Totalt, exklusive underhållnings-, kris-, svär- och kaffepauser tog bygget tre och en halv timme. Men, inom den lilla tidsrymden hann vi även montera dit stödplankan, just sayin’.

Och jag vet inte om det var tanken från början, men nu sover alltså Mira där REDAN IKVÄLL! Jag hade nog tänkt att vi ja, förmodligen inte hade orkat montera upp den helt eller att vi helt enkelt hade haft den där för syns skull eller bara i väntan på oväntat besök.

Lilla snorpelorpan. Det är ju flera meeeeter bort. Många är det nätter vi svurit och muttrat över fötter i fejjan och odemokratisk platsfördelning i sängen, men nu känns alternativet lite svårare än förväntat.

Bortsett från att det varit rätt trångt är den främsta anledningen till den nya ordningen att vi väcker varann, alla tre. Johan har en förmåga att vända sig i sängen med en imponerande osmidighet som får madrassen att gunga likt en fläskig vattensäng. Mira roterar liksom på längden och tvären och säkerställer därmed iallafall 45 % effektiv sängyta. Jag, som trots öronproppar vaknar av att Mira typ andas, råkar dessutom snarka mellan varven/rätt så ofta/ofta så ja, vissa åtgärder var tvungna att vidtas.

Men, nu behöver man ju inte göra något stort nummer av det här, det är mycket möjligt, för att inte säga högst sannolikt att en sängvarm, krullhårig arvsmassa tassar över de nio metrarna redan innan midnatt. Eller att en sovsvettig, knullrufsig (man vet aldrig!) förälder tassar samma sträcka och slår läger.

Rapporterar i morgon. Godnatt!

0 kommentarer

  1. Spännande! Hur gammal är Mira nu?

    1. Hormoner & hemorrojder

      Hon är 2 år och 18 dagar för att vara exakt, hehe.

      1. Är två år en hyfsat vanlig ålder för att byta till ”riktig” säng? Jag har noll koll men ser fram emot att få plocka bort spjälsängen. 🙂

      2. Hormoner & hemorrojder

        Jag har helt ärligt ingen aning 🙂 Mira har totalvägrat spjälsängen sen dag 1 så hon har sovit mellan oss i två år nu. Men hon verkar rådigga sin nya säng och hänger där långt innan läggdags! Det är alltså en vanlig 80×200-säng med en stödplanka, inga konstigheter. Lycka till när det blir dags!

  2. Just den dagbädden (Hemnes?) har jag dreglat över i ungefär tio år. Nu när jag hör hur jäklig den är att montera ihop så är jag lite mer tveksam.
    Angående separationsångesten på nio meter så ja, man kan få det av kortare avstånd. Jag tyckte att det var jobbigt bara att montera ner spjälsängens botten från det övre läget till det lägre när den lilla hade börjat resa sig mot saker där i sjumånadersfasen.
    Sedan 2,5 år tillbaka sover hon nu i eget rum (hon är fem år i övermorgon) och det gör att vi alla sover bättre. Men det händer ju rätt ofta att det tassas över golven på nätterna. I båda riktningarna. För har man nu äntligen fått känna på hur det är att sova ostört så vill man gärna fortsätta med det.
    Lycka till och tack för att ni delar med er av allt här på bloggen!

    1. Den är helt klart värt monteringen!! Vi köpte en till äldsta barnet när det var dags att byta från spjälsäng och den är fantastisk. Jättesnygg, djupa lådor där det ryms en massa skrot och dessutom kan man sova inne hos barnet (bekvämt dessutom!) om det behövs. Så sluta dreggla och slå till 😉

  3. Haha och åh! Vilken härlig beskrivning. Precis sådär.

  4. ”med en imponerande osmidighet som får madrassen att gunga likt en fläskig vattensäng”!! Jag dog lite av skratt är jag läste det där 🙂 Inser att jag nog ska vara rätt tacksam så länge jag får ha mina 180*200 cm för mig själv..!

  5. Här investerade vi i en 210×210 säng när vi tröttnade på fötter och sparkar i sidan från en dam som alltid hamnar på tvären. Vaknar och skriker ajajaj om jag eller pappa ligger för nära. (Vi hade en 160)

  6. Vår dotter har enda tills nyligen bott i vårt rum. Först i vår säng, sen i sin säng bredvi vår säng… Nu har hon fått ett totalrenoverat eget rum. På andra våningen. Eftersom vi som föräldrar är övertygade att hon kan vakna mitt i natten och typ, ramla ner för trappen har vi uppfört ett vaktläger utanför rummet. I hallen i anslutning till trappen där sover någon av oss, varje natt på vakt. Och vi har även ställt en träbock (Sån du använder att lägga plankor på o.lkn) som står framför trappen utifall hon vaknar och vi inte märker det.
    Hon sover jättebra i sitt nya rum och vaknar inte förrän till morgonen…
    Trots detta fortsätter nattvakten, nu inne på vecka två…

  7. Monika, skaffa trappgrind eller något som hindrar ätteläggen från att ramla i trappen, och lägg er i er egen säng igen 🙂

  8. Hahaha! Vad är det med män som inte kan vända sig smidigt och stillsamt i sängen? Så där som man själv alltid gör? Vi köpte ny säng när Lilla A var nyfödd, dels för att den gamla var gammal, kass och trång, men också för att jag inbillade maj att det var sängens fel att det gungade så mycket varje gång sambon vände sig. Men trots en ny, stor, och superdyr säng gungar det lika mycket. Vet inte vad han gör. Men snart är det väl dags för Lilla A att flytta till eget rum, och då misstänker jag att någon av oss säkert också slår läger där – vilket innebär att gungningarna kommer att ske i en säng där inte jag sover. Ha!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *