Guess who’s back…

…back again. Eller ja, ska vi vara noggranna handlar det om what’s back men det fanns ingen bra populärkulturell referens där så håll tillgodo. Och det handlar alltså om mensen! Välkommen tillbaka efter den nästan 20 månader långa dvalan! Jag har inte saknat dig! (men fint att maskineriet så att säga fungerar)

Mindre välkommen är den infernaliska mensvärk den förde med sig. Jag var så bortkopplad från menseriet att jag inte ens förmådde koppla magontet till potentiell mensvärk. Någonstans i bilen mellan Vimmerby och Österbymo kläcker min briljante make ur sig att det kanske var lingonveckans återtåg som spökade. Och se, han hade rätt. En sån mansplainer.

Denna gång var jag inte tillräckligt snabbrörlig och rafsade fram de vanliga mensskydden. Men! Jag har ju varit sugen på att prova menskopp och hittade det här märket på Apoteket – har någon provat?

Vad ska man egentligen tänka på när man väljer ut en menskopp? Diameter? Volym? Material? Eller pratar vi one size fits all (vilket när jag skriver det låter fullständigt orimligt, det är ju inte en regnponcho vi pratar om här?)

Behöver man fler än en eller tar man ut, sköljer av och petar tillbaka? Ska man köpa en uppställning färger och variera efter humör? Lila för vemodiga dagar, den gula för de lite piggare, blå när melankolin drabbar en och orange när man är explosionsartat energisk? (den sistnämnda riskerar att förbli oanvänd) Tänker att det kanske festligt med färg på denna snippaccessoar?

Är det så bra som alla säger? Ni som har provat, kan ni inte delge era erfarenheter?  

Nu har mitt humör varit lite studsigt de senaste veckorna överlag så jag vågar inte härleda det till något särskilt hormonellt tillstånd. MEN, jag hoppas så innerligt att det inte blir pms extraordinarie framöver. Det finns ingen rimlighet i att:

1. dras med mens ett helt liv (okej men nästan)

2. gå igenom graviditet(-er)

3. föda barn

4. få FÖRVÄRRADE mensrelaterade besvär

Nån jevvla måtta får det väl vara, va?

Nu måste jag eventuellt kompensationsköpa en manchesterkavaj i en något diffus färg pga ovannämnda orimlighet samt ATT JAG HAR BÖRJADE JOBBA IGÅR!

Och, är det inte ett litet, litet höstkrisp i luften i Stockholm idag?

Mvh, hoppfull

 

Separationsångesten

Som en riktigt välmåttad uppercut slog just separationsångesten till. På måndag börjar jag jobba igen. Och de kommande två dygnen är alltså de sista hemma med Kasper.

Paus för gråtfest.

Det är så nära nu. Jag har visserligen sen en tid tillbaka känt att jag har varit både sugen på och redo att jobba igen men det har hela tiden känts så avlägset. Tills nu. Nu när jag sitter på mattan med en härjande Kasper som just mulade i sig en köttbullebit som måste ha ramlat ner på golvet för en liten stund sen när han åt. Sju små tänder malde ner den på nolltid.

Detta bedårande, bestämda lilla solsken. Han som fortfarande sover i min eller Johans famn vareviga kväll vilket gör mig ömsom frustrationsgalen, ömsom sprängfylld av ömhet.

Han är så otroligt fin. Som en liten kraftfull och effektiv bulldozer tar han sig fram i sitt än så länge ganska korta liv. Studerar allt och alla. Sover så lite han kan men ammar desto mer.

Hans prisvinnande lår, hans fjuniga hår.

Kasper, en sån jackpot ❤️

 

Framtida filibusterförmåga

Om det är något jag på riktigt tror kan äventyra min mentala hälsa så är det det faktum att det aldrig är tyst hemma.

ALDRIG.

Jag tror att Morris har pratat 67% av sin vakna tid under denna ”semester”. Räknar man in övriga läten, exempelvis vrål, jämmer, morrande och fräsande snuddar vi nog vid 98%-strecket.

Han pratar sig igenom sagor.

Han pratar sig igenom filmer.

Bilresor.

Middagar.

Toalettsessioner.

Han pratar sig genom freaking kosmos.

-Morris, kan du skicka mig salt…

-…mamma en gång var jag på dagis och så satt jag vid bordet och åt trettitio portioner med broccolisoppa och en hel brödklump med smör men inte så mycket smör bara lite för jag tycker inte om för mycket smör för det blir sådär kladdigt och Hamid han gör godare broccolisoppa än hemma…

-Um, vi har nog aldrig gjort broccolisoppa hemma pga ni hatar broccoli mer än jag hatar smackljud.

-…och Hamid han kan laga mat jättebra och då när vi lekte sen och jag byggde blej-blej för jag kan det fast jag kan inte det så bra men Jack kan det jättebra och sen när vi åt fisk som var vit men inte rosa och inte så mycket sås för jag tycker inte så mycket om sås med pasta men jag gillar köttbullar mest…

-MEN DÅ KANSKE DU KAN PASSA PÅ ATT ÄTA LITE NU OCKS…

-…och sen gick jag ut på gården och så var jag på gården fast jag var inte på gården men mina kompisar var inne och då gick jag också in och då, DÅ, då satt jag ner och läste en bok med Marie fast ibland när jag går på toa på dagis så GÖR jag inte det jag bara leker med lera istället kan vi köpa lera nu? För på dagis när vi bakar med lera…

-Okej men ska vi försöka ät…

-…så tar jag mest blå lera och lite grön men inte orange för jag älskar inte orange men jag älskar blå. Vilken färg hade vår bil i Sydafrika? Just det, den var silvrig men inte så guldig. Då åkte vi och kollade på pingviner och då luktade det pingvinbajs och blablablablabla i all evighet amen.

Hör upp all you Americans – if you ever need someone who can delay any decision making, we have a highly qualified 4-year old ready to filibuster the shit out of y’all.

Mr Talk-a-lot

 

Hotbilden på hemmaplan

Det finns ett par återkommande hotbilder i vår familjetillvaro. Likt missiler avfyras hoten med hopp om en riktigt svidande effekt hos mottagaren. Stämningen kan bli ruskigt frostig och ett par gånger har det rentav lett till kaotiska upplopp.

Den diplomatiska förmågan är överlag bristande, stundtals snuddar den nästan vid The Donalds bottennivåer. Impulskontrollen är även den likartat svag.

Antagonisterna vet precis vilka knappar de ska trycka på (den röda, stora jämt) och det slutar i 9 fall av 10 med den allra grövsta hotbilden:

Mira: MEN OM DU GÖR SÅ FÅR DU INTE VARA MIN HUND SÅDETSÅ!

*Morris värld faller ihop som ett korthus i styv kuling*

Omvänt:

Morris: OM DU GÖR SÅ FÅR DU INTE VARA MIN BÄSTA HÄST!

*Miras tillvaro rasar likt börsen 2008″

Sen har vi trevliga ögonblick emellanåt.

Minnesvärd fotobombning av hunden

 

Mira 7 år!

Hurra för min megacoola, dunderdramatiska 7-åring idag! Jubilarens stora dag har mestadels spenderats i vatten på grund av denna vansinnesvärme vilket samtliga inblandade har uppskattat. Inklusive yours truly, badkrukornas urmoder. 26 grader är en med beröm godkänd temperatur på en insjö.

Att somna igår var ju inte plättlätt så det blev möjligen någon timme för lite på sömnkontot för Mira vilket kan ha bidragit till ett något svajigt födelsedagshumör. Sjuårsdagen har pendlat mellan att vara världens bästa födelsedag till VÄRLDENS DÅLIGASTE FÖDELSEDAG. Eller så är detta det nya sjuårshumöret? Aja. Jag har i några brinnande konfliktsituationer väst och fräst saker som ”jag hade faktiskt tänkt att vi skulle ha trevligt idag! och därmed bidragit noll till att höja stämningen just då.

Jag lyckades igår kväll outsourca tårtbaket till födelsedagsbarnet själv samt hennes storkusin som är med i smålandsskogarna. Själv drack jag grogg och spelade onlinebingo. Nä, det gjorde jag inte men låt en småbarnsmor drömma lite OKEJ???? Barnarbete visade sig i detta fall vara mycket kvalitativt OCH effektivt. Arbetskraften nöjde sig dessutom med att få generösa smakprov i arvode. Mkt bra.

Presenterna gick hem (även fast det besviket har påpekats att en kattunge minsann stod på önskelistan), tårtan fick godkänt och vi har ändå varit hyfsat sams allihop. Nu väntar ännu ett år med denna nyfikna, energiska, observanta, otåliga, påhittiga och högt älskade lilla unge.

 

Födelsedag och nya stilpreferenser

På onsdag når alltså Mira den aktningsvärda åldern 7 år.

Mor har möjligen gjort mindre aktningsvärda insatser på presentfronten men that’s what panikshopping på nätet is for.

Kruxet är att jag, som ändå känner mig hyfsat vad ska vi kalla det…klädintresserad? Alltså jag tycker att jag kan pussla ihop en outfit man inte behöver skämmas för. Eller ja, jag har nog dragit på mig en hel del grejer genom åren som andra har skämts för. Som till exempel när jag insisterade på att ha knallorangea Televerkethängselbralllor när jag var tretton år och too cool for (the Catholic) school. Min mamma var INTE nöjd med mitt val av underdel och då ska ändå sägas att hon har haft stort överseende med mina Peter Siepen-utsvävningar genom åren. Så, efter denna långa bisats är alltså kruxet att Mira HELT har ändrat preferenser vad gäller kläder det senaste året. Plus att hon har vuxit ur typ 65% av garderoben.

Från rosa och lila och allt som glittrar och är gulligt till ja…vad? Jag vet att hon gillar svart, typ. Och kanske grått och vitt. Fast ibland ljusblått, men ibland inte.

Ett som är säkert är att hon absolut inte vill ha varken kjol eller klänning. Så tja, det är väl byxor som gäller. Och eh…överdel.

Att ett år i förskoleklass skulle göra en gothare light av min tidigare enhörningsentusiast var väl inte HELT väntat så nu sitter jag här och scrollar och tvekar.

Slog till på en något fantasilös med sannolikt mycket uppskattad svart regnuppsättning. Eller ja, nu vet jag ju att gummistövl…förlåt ridskorna ÄR uppskattade i och med att hon redan har fått dem. Varför kanske ni undrar? Jo, för att hennes s.k. föräldrar glömde 2 av 2 par medhavda skor i Fagersta och nu är vi i Tranås (alltså vilka föräldrar GÖR det? Två par? Räknas vi ens som Riktiga Föräldrar?)

Så, häromdagen när vi insåg att flickebarnet inte har några skor att ha på fötterna, fick jag alltså hala fram födelsedagspresenten i förtid till hennes enorma förtjusning. Och ja, det är ett synnerligen olämpligt skoval i 32 graders fuktvärme, men ja. Hon älskar dem hursomhelst. Och har även invigningsridit i dem.

Ridskor….ish

Perrrrrfekt färgskala till gotharen

MEN, jag vet att hon har pratat om jeans som ”blir lite bredare”, alltså utsvängda jeans i folkmun. Och jag hittade faktiskt ett par fina hos Polarn o Pyret som skulle kunna gå hem och inte bara förpassas till byxlådans dunkla högerhörn intill guldtajtsen (eller vad vet jag EGENTLIGEN????). Såg också ett par mysvänliga på Lindex i svart så ja, kanske det funkar.

Scrollade även över en jeansskjorta  eller ja, kanske mer en blus i denimliknande tyg (sån chansning), en svart långärmad tröja och en hoodie som det inte kan finnas NÅGON unge som kan motså pga mjukare än ett gosedjur.

Och så klickade jag hem ett par rullskor som hon har tjatat om i cirka ett år men som jag har en vag känsla av kommer att användas lika mycket som ovan nämnda guldtajts. Men ja, billigare än en hoverboard iallafall.

Egentligen skulle det vara klart smidigast att ta med jubilaren ut och handla men man vill ju inte skippa hela överraskningsmomentet pga dålig koll.

Morris har nu satt ytterligare press på mig genom att hetsa om att Mira måste få en hästdinosaurietårta i ljusblått och svart med tusenhundra rosor som han ska få smaka på. Och tårtan får absolut inte innehålla äcklig syltmarmelad eller vaniljsås och bara pyttelite grädde. Tårtan får dock med fördel innehålla godis.

Mmmhm.

 

Hjälp mot hemorrojder – allt du behöver veta!

Jag har ända sedan min gråtkollaps hos läkaren kort efter att Kasper fötts, haft intentionen att skriva Den Ultimata Guiden till hur du får hjälp i kampen mot dina hemorrojder. Jag fick inte bara tips i kommentarsfältet, flera skrev även mejl om sina hemorrojdkarriärer och jag skrattade och grinade medan jag baddade, badade och smörjde. Så, det är ju inte mer än rätt att jag delar med mig av ALLA tips jag samlat på mig sedan jag var gravid med Mira och hon tryckte mot min ändtarm och hemorrojder gjorde entré i mitt liv.

Så, vad kan man då göra när man väl har fått ovälkommen påhälsning i stjärten? Oavsett om orsaken är graviditet, förlossning eller bara trassel i matsmältningsapparaten.

Jo, när hemorrojderna väl har blomstrat handlar det till stor del om att lindra smärtan och dämpa svullnaden. Det finns olika varianter av rektalsalvor (älskar ordet!), till exempel denna och denna. De är såväl lätt lokalbedövande som klådstillande och antiinflammatoriska. En vinnande kombo, som ni hör.

Salvan kan med fördel kombineras med suppositorium. Alltså stolpiller. Obs! Det låter värre än det är. Har du redan en följeslagare där bak är det en picknick att pilla i en raketformad supp. Olika fabrikat finns så det är bara att testa sig fram efter tycke och smak. Precis som med vin och ost. Fast med snäppet mindre mysfaktor.

Du kan med fördel också roa dig med att pilla tillbaka de små sattygen till där de kom från. Alltså från ändtarmen. Det låter OCKSÅ värre än vad det är. Jag säger inte att det är angenämt, men står du i duschen är det bara att göra the dirty work. Att pilla in dem har effekten (som jag har lärt mig) att de inte stasar lika lätt (vilket gör svinont) och att de minskar påfrestningen på ringmuskeln genom att ligga på utsidan och ta plats. På rätt sida av analen kan de sedan läka/krympa lättare. Men var inställd på att det kan bli en del pillande. Och ploppande, om du exempelvis sätter dig på huk (HAR JAG HÖRT AV EN KOMPIS).

Jag fick även tipset av läkaren som jag hulkgrät framför, att ta varma stjärtbad. Alltså så varma som du och din rövkompis bara mäktar med. Hon tipsade om att fylla upp lite varmt vatten i badkaret och sedan huka och doppa rumpan. Värmen fungerar både kramp-/staslösande och smärtlindrande. En läsare berättade att hon brukade massera dem med duschen och jag antar att det varma vattnet i det fallet hade samma effekt som badet.

Flera av er som hörde av sig och själva arbetar inom vården tipsade om att dränka bomullspads i alsollösning (OBS EJ ALSOLSPRIT om du inte är masochist) och placera mot analen och ja, låta ligga där över natten eller dagen. Jag provade givetvis detta och tyckte att det funkade super!

Ibland kan rena bedövningssalvor vara till hjälp – själv har jag kört Xylocain men fick även tipset om denna, som finns såväl receptfri som receptbelagd, det sistnämnda klart billigare.

Kryoterapi, alltså kylning av hemorrojden fungerar även det smärtlindrande samt att det minskar svullnaden. Jag provade den här stjärt…jag vill inte skriva pluggen så låt oss kalla den för stjärtnapp (tveksamt bättre ordval?) och upplevde att den hade utlovade effekter, framförallt uppskattade jag den kylande effekten.

Det gäller ju även att hålla avföringen i schack för att inte förvärra tillståndet. En jämn, fin och mjuk historia är det vi är ute efter. Jag fick Laktulos utskrivet men jag blev supergasig i magen av det och Kasper skrev ÄNNU mer än vanligt. En klart oönskad bieffekt. Gick då istället över till Inolaxol – jag körde på pulver men vissa föredrar granulat. Riktigt, riktigt bra! Ledde till uppsatta bajsmål. En läsare tipsade även om paraffinemulsion, något jag aldrig hört talas om och faktiskt inte testat, men värt att kolla upp!

Just det! Är man yogaentusiast kan man med fördel prova rövyoga som sägs vara gynnsamt då man jobbar med *slutmuskeln*. Extra bonus för visuell instruktion.

Känner man att man har stångat sig igenom allt ovanstående och fortfarande inte ser någon förbättring eller får bukt med sina hemorrojder får man gå på det tyngre artilleriet. Då kan man välja på:

Injektion – en behandling som går ut på att man injicerar ett preparat i hemorrojden som får den att självdö. Inte 100% kliniskt beskrivet men ni fattar poängen.

Gummibandsligatur – på lekmannaspråk stryper man alltså hemorrojden som på grund av brist på blod/syre skrumpnar och dör. Det kan de gott ha.

Operation – den sista utposten när ingen av de två behandlingarna ovan fungerar. Vill man veta mer får man göra sin googleläxa! Har själv hört om lyckade operationer men har även förstått att det kan vara en hyfsat smärtsam historia.

Avslutande bevingade ord från en läkare som ska vara riktigt bra och härlig att ha att göra med när man har drabbats av hemorrojder – Bodil Landelius på Aleris i Nacka (tips om ni bor i Stocksholmstrakten!)

Tips mot hemorrojder:

-Sitt på toaletten i max 3 minuter!

-Använd gärna en pall att sätta fötterna på så att du hamnar i en hukliknande position. Ett anatomiskt drömläge för smidig utpassage av restprodukter! 

-Tryck aldrig på! Låt bajset hitta vägen ut själv, så att säga.

Och hörni, jag vet att det inte känns direkt festligt att söka vård för denna ohärliga åkomma. Jag tyckte att det kändes svinjobbigt att behöva lägga mig på britsen och visa upp vad rumpan hade att bjuda på, dessutom nyförlöst. Men, väl på plats var det hur lugnt som helst. Och jag kan garantera att läkaren som får det höga nöjet att inspektera dina hemorrojder har sett saker som är sju resor värre. Huvudsaken i detta läge är att du och alla andra drabbade får hjälp med att lindra och eliminera de oönskade gästerna. Du och din ändtarm förtjänar det bästa.

LYCKA TILL ÖNSKAR EDER HEMORROJDEXPERT!

PS. Har jag glömt något dundertrick? Skriv i kommentarsfältet så lägger jag till det! DS.

 

Att leva som man lär och andra väsentligheter

”Här hemma pratar vi trevligt till varandra” brukar jag snusförnuftigt säga med hyfsat jämna mellanrum medan barnen fräser otrevligt sinsemellan.

I förmiddags vaknade mr Klister d.ä (alltså Morris) på helt fel sida och var således lika trevlig som en aggressiv tvättstugelapp. Efter ett par timmar av idoga humörvändarinsatser toppade han det hela genom att fösa en stor soffdyna över min jobbdator som låg vid kanten av soffbordet (nej, inte mitt livs bästa placering av föremål). Mitt tålamod som egentligen trutit strax efter uppstigning (eller ja egentligen blev det övertrasserat nån gång hösten 2014) får mig att fräsa det inte alls så trevliga, rentav riktigt otrevliga ”jävla unge”. Sedan ber jag (också otrevligt) Morris och Mira leka inne på sitt rum.

Efter en kort stund, kanske 30-40 sekunder öppnar en ilsken Morris dörren, spänner blicken i mig och fräser det enda rimliga:

-Jävla vuxen!

Årets Förebild 2018 – c’est moi.

Så välförtjänt tillbakakaka av denna stjärna

 

Det Eviga Barnrumsprojektet

Hallå i den fullkomligt olidliga hettan #teamhöst. Jag ska bespara er en aggressiv och mycket utdragen rant om exakt hur mycket jag skyr det faktum att det är 3000 grader varmklibbigt just nu. Mina tankar går till alla er höggravida nu – svala brisar och läskande drycker till er alla! Och en självklar plats på BB.

Medan resten av Sverige badar och tar bilder på bryggor och immiga roséglas tragglar jag på med det projekt som *kickade* igång våren 2011, innan Mira kom till jorden. Alltså Barnrumsprojektet som nu har blivit mer utdraget än Slussenprojektet.

Det är ju något som händer när man är föräldraledig och spenderar en miljard timmar någonstans mellan hemmets alla väggar, golv och tak. Man ser så mycket grejer som akut bör åtgärdas, ibland med en rimlig lösning i åtanke, oftare med en mindre konstruktiv ingång dvs man har ingen aning om hur förbättringsåtgärden bör se ut.

Sen har vi momentet att gå från teori till praktik. Nog för att det händer grejer innanför ens kranium, men det händer desto mindre i praktiken när man har tre barn varav ett man inte har lagt ifrån sig kvällstid på ja, i runda slängar 10 månader 3 dagar, 23 timmar och 31 minuter (MEN VEM RÄKNAR?).

Men, jag har på något närmast magiskt sätt lyckats mobilisera resurser till att tänka till hur barnens lekrum nu ska se ut och kommit…låt oss säga 38% vilket inte är illa pinkat. På instagram fick jag kunglig hjälp att tycka till om färger och nu är byråerna målade i Alcros Givakt och skivan i Strand som mööööjligen blev lite…plåsterfärgad. Men, men.

Nu måste vi dock få in lite värme i rummet (OBS OBS OBS, färgmässigt ej temperaturmässigt) så nu är det gardiner i en miljard olika nyanser av rosa som jag lägger mitt kognitiva kapital på. Får jag än en gång be om hjälp? Väger alltså mellan dessa:

Nuderosa

Ljusrosa

Dimrosa, minsann

Um, en annan ljusrosa

Eller kanske en annan ljusrosa (ok, skjut mig)

Ja, det kanske är dags för mig att börja jobba (vilket sker om TRE VECKOR) när jag fastnar i microbeslut som dessa. När jag handlar till mig själv är det så oerhört mycket smidigare. Tog mig exempelvis cirka 15 sekunder att klicka hem den här tröjan och jag tror att jag skulle kunna ro hem den här kavajen minst lika snabbt om det nu inte vore för att den var slutsåld.

Se där hamnade vi på ett sidospår direkt. Så, vilken av de VITT SKILDA rosa gardinerna kommer att maximera myseffekten i barnrummet? Min ambition är alltså att det ska bli så mysigt där inne att de bara vill komma ut när det är dags att äta. Och ja, min verklighetsfrånvända förhoppning är att ett par varmrosa gardiner ska åstadkomma detta.

Nästa fas i bygget av Nya Karol….jag menar det 16 kvadratmeter stora barnrummet är aktivitetsrelaterade grejer. Spanar på ribbstolar, romerska ringar och lianer och återkommer med status på detta någon gång innan hösten 2024.

 

Det här med att äta djur

Det är ju inte helt oproblematiskt det här när barnen inser var maten kommer ifrån.

”Mamma, är det här kossa?” kan Mira fråga vid matbordet.

Ja, mitt barn det är precis vad det är. Och det skaver att vi slentrianäter mer kött än nödvändigt för att min lågpresterande hjärna inte kan komma på fler recept än Bolognese, korvstroganoff och Carbonara.

”Äter vi gris nu?” undrar Morris förundrat.

Um..ja (sorry). Vi borde vara bättre och jag SKA jobba på det. För det är enbart en fråga om vana, bekvämlighet och ja, lättja. Och trots att jag förespråkar att man ska sänka kraven och inte slå dubbelknut på sig själv, i synnerhet under småbarnsåren, så är just slentrianköttätandet något jag skulle vilja skruva ner på rejält.

Men! Det kan ju bli rätt humörhöjande konversationer om det här. Idag vid middagsbordet åt vi lax.

-Mamma, vad är lax för djur? frågar Morris mellan tuggorna.

-Um, lax är…lax. Alltså en fisk, svarar jag lite lätt disträ.

-MEN VAD ÄR DET FÖR DJUR, stånkar Morris som om jag vore mindre bildad än Kasper.

-En fisk, svarar jag igen. Lax är en sorts fisk. Och den fisken heter lax, säger jag så övertydligt jag förmår.

Morris skakar på huvudet och flabbar åt mitt vansinniga svar.

-Man äter inte fisk. Man äter pirayor, konstaterar han med sitt 4-åriga självförtroende och tar sedan en till tugga av lax…pirayan.

Pirayaslukaren

När vi ändå är inne på det. Goda, enkla vegorecept, anyone? (Ratatouille och linsgryta undanbedes vänligt men bestämt. Har aubergine förresten någonsin bidragit med NÅGOT av värde?)